Jo, jag chattar med Maja Godicke ikvall och hon har varit i Whitby pa Englands ostkust. Enligt D har dom har "the country's best fish'n'chips" och enligt Maja var det precis vad alla dar ocksa sa. Och sa kom vi in pa skolmaten och mohipporna och landet i sig. Och hur jag har varit pa en mohippa dar jag burit ett tjockt rosa band med texten "GIRLS NIGHT OUT" och den blivande bruden en med "BRIDE TO BE" och sa hade vi serpentiner, ljudhorn och neonblinkande kaninoron. Och hur aven den mysigaste Italienska restaurang kan bli liksom, interrupted, nar ett sadant gang kommer in och belagrar sig pa ett bord utsmyckat med fejk-champagne, stora ballonger och glittrig bord-dekor. Och hur extremt vanligt detta ar. Vilket sager mycket om folk i sig. Men ocksa, hur trakigt det maste vara i langden? Det kanns som att folk tror de ar unika och lustiga i sitt uppforande, och sa ar det PRECIS TVARTOM. Och jag berattade om denna natt, man dansade till Akon pa ett dansgolv dar killar smyger upp bakom och bara tar tar tar. Och sa star man dar i den mest identitetslosa konstiga utkladnad man kan tanka sig. Och vilket overgrepp det ar, mot sig sjalv. Det kanns som man valdtar sig sjalv. Efterat, nar man inte kan prata med nagon om det, detta virrvarr av hen do's, mohippor. Det ar verkligen att knulla sig sjalv fullstandigt. Samtidigt som jag satter det i sadan javla ara, att testa det. Att se hur det ar. Det har ar att en liten bit av varlden. Att sa otroligt manga manniskor beter sig sahar och gillar sadana har saker. Jag var bara tvungen att testa. Och det kanns kanske inte som varldens overraskning att det bara spottade mig rakt upp i ansiktet. Men jag testade.

Det som pa nagot satt inte kanns rattvist i allt det har ar att jag fortfarande, till och med mer an forr, staller mig sjalv fragan: Vem ar jag?