Allah

jag måndag 05.11.11.

På bussen imorse satte jag mig på enda sätet på nedre plan som var ledigt - bredvid en söt fräknig rödlätt tjej som hade exakt samma iPod shuffle som jag, samma färg och allt (grön - folk säger till mig "är det inte jobbigt med en shuffle? det finns ju ingen display") sen går folk av på diverse hållplatser och jag tänker att jag ska flytta på mig och sätta mig ensam på ett säte med fönsterplats. Som jag brukar göra. Typ på spårvagnarna hemma, den jag satt jämte då tänker typ "skönt!" men här kan jag bara inte förmå mig. Sitter som fastvuxen och "kan inte med" att flytta mig. Konstig grej.

Jaja. Det blev bråk vid Moor Street i väntan på 50 till Moseley. Högljutt kl 11.30 på förmiddagen bråk. Polisen kom och avstyrde.

Jobbet. Chefen är ovanligt pratglad och liksom skön, avslappnad. Gillar hur jag då och då är ensam och kommer på mig själv med att ha någon fråga och kikar in mot "kontoret" som ju är ett litet fyrkantigt rum bakom disken med några hyllor varor och en bönematta. Och där sitter han och ber till sin Gud. Eller förra veckan när jag och Jessica var ensamma och det blev jävligt busybusy och Jessica skulle ha slutat för en halvtimme sen, hon ringer O och han kommer släntrandes in, förklarar för oss: "I was praying." Kan man avbryta? Can Allah wait? Men det jag gillar med detta, att han är troende muslim och ber (som ju så många är här - men igen, jag var aldrig någonsin nära religion när jag växte upp) är känslan av att, det finns något viktigare! Tänk tex "Kafedrottningen" Eva Olsson som i och för sig stoltserar med att hon går upp prick 06 varje morgon för att utöva yoga, tänk att hon avbryter lattetjattrandet på något av sina onekligen successfull företag för att gå och be på en liten bönematta på sitt kontor - så får resten vänta, oavsett vad det handlar om! Men en sån som hon, en sann jävla entreprenör hade aldrig erkänt något vara viktigare än det hon själv anser sig ha skapat. Yogan är säkert också ett spel - hon kan ju omöjligt vara 100% fokuserad. Lite lite tänker hon nog på vilken ny muffinstopping kan generera mest pengar. Men här ba, "Jag erkänner, kaffe och toastade wraps är inte allt! Jag går och ber till självaste Gud istället!" Mer respekt för det alltså.

"You've done really well today" ar hans söta standardsfras by the end of every shift, nu följt av "you're getting paid on friday!" Förra veckan klagade han på hur ölpriserna i mataffären motsvarar en flaska vatten.

Sen efter jobbet gick jag runt som besatt på WH Smith och skulle köpa en tidning - jag fastnar inte för någon bok nu. Har man redan läst "Nothing to envy" och "We are a muslim please" så finns det inte mycket kvar - heheh-, inget faller mig i smaken. Och där bland tidningshyllorna får jag typ ett utbrott. Ännu en modetidning och ännu en och ännu en. Kändistidningarna uteslöt jag direkt då de brittiska endast handlar om "kändisar" jag aldrig hört talas om. Kerry Katona från Atomic Kitten, den där Jordan och Peter Andre och så någon bild på Beckhams unge och sen senaste nytt från Gary Barlow och X-factor. Vanity fair blir jag irriterad på. Nylon är Amerikansk och skit ändå, iD är ett skämt och alldeles för tung och Dazed and confused har jag försökt läsa men tröttnar efter en sida......... och so on.

Jag kanske tar i nu men jag tycker att en av de absolut sjukaste ACCEPTERADE saker här i världen är att det finns så många modetidningar. Det räcker väl med typ fem - som att det finns fem olika tidningar om nörderier om båtar eller hästar eller bröllop. Blev helt sjukt sur och köpte chips istället.

Kolla här vad jag skrev på en tutorial i skolan (SKOLAN! JAG!) förra året.

What I wanted when I was a child."I am 10 and we're driving up the hill to our summer house. I've been at a friends house to watch a VHS collection of all Spice Girls music videos. I talk to my dad from the back seat. I want him to buy me the video so badly. "Please please please", I rattle on. I can see he is about to give in and I close my eyes, picture Geri Halliwell in front of me. inger hair, big red lips and that little Union Jack dress."


What I wanted when I was a teenager."I studied media in school. I was 16 and I hated it. Remember starving myself. Potatoes looked so sad in the school's restaurant. Filled my plate with carrots. Not even once did I participate in physical education. I just wanted to leave. How many times did I intentionally miss to get off the train at the right station? I spent hours sitting in coffeeshops reading magazines and books. I went to another school after a while. One with vending machines in the hallway, with cosy carpets and big expensive flatscreens. A laidback school, a youthful one. My heart, my mind, my soul never got on with it. I was failing and it felt like a relief."