du och mitt Göteborg

Vi sitter på Evas Paley trots att jag aldrig vill stödja Eva Olsson igen - men jag är liksom ingen för principer. Jag klarar inte av att ha några. Vi sitter längst in mot väggen och jag hoppas att inte Cecilia eller någon av de där platscheferna ska komma in, men jag tänker nog inte så mycket på det egentligen.

Jag ligger i den svarta kalla skinnsoffan och kollar på Gordon Ramsey. Michael kommer in och vi byter några ord, han går upp mitt i natten och kissar utan att spola. Ofta gör han det. Vi äter pizza vid Heden och det är något med hans flickvän, hon är arg, de har en liten dotter hemma.

Du kör bil, den där stora vanen, du släpper av mig vid rödljusen uppe på Avenyn och du ska hem för det är jul. Jag har köpt Playboy Blondes till dig, på Lagerhaus bokavdelning. Och ett vykort med Robbie Williams, han kommer från Stoke-on-Trent. Jag tar 1:an hem från jobbet och det är dagen före julafton. Jag somnar framfor Melrose Place, i soffan, i min nya lägenhet. På morgonen tar jag spårvagnen till Kaptensgatan.

Det luktar frihet och något annat, anonymitet, i den där lägenheten på Viktor Rydberg. Jag ligger kvar när alla gått till jobbet, i hotellakan och det är alltid damm i alla hörn, men mot slutet ruttna paprikor och varje burk i kylen möglade under locken.

Vi ligger på stranden, jag har legat på stranden varje dag i flera veckor och har en jämn bränna. Det är din första lediga dag på väldigt länge och du är på dåligt humör. Vi tar bussen tillbaka till stan och mitt huvud är luddigt av sommarvärme, vid Ica Focus börjar vi bråka och jag går in ensam. När jag kommer tillbaka ut står du där och samtalar med ett fyllo, du säger något artigt som hejdå och vi går därifrån, fnissandes.

På kvällen äter vi ute och jag har på mig den där klänningen som bara är en dragkedja.