Livet som det är mest här

New Inn är vår local men vi har aldrig gått in där såklart. Utanför står några män klockan 11 på förmiddagen med mössan neddragen i pannan och sneglar. Det har "äntligen" blivit kallt, eller mer in season, och julmarknaden har kommit.

Jag kan inte ta jobbet seriöst, jag försöker inte heller. J sitter på plastpallen som jag trampat sönder ett stort hål i, och man ser entredörren reflekteras i glaskylen med kakorna och wienerbröden. "Det kommer någon!" säger jag och vi dricker latte. Hon med gingerbread och jag med vanilla. "Silky smooth" upprepar J och vi garvar, "You never know Mathilda, you never know!" A har en ny jacka, med fransar och krås, han ser ut som en påfågel. Jag har ingen mottagning med Vodafone och måste springa ut på gatan för att ringa när det blir mycket att göra. Det gör jag såklart aldrig, jag bara kör på, låter gärna folk därifrån om de vill. På lördag klockan 16 får jag lön och P(2) är där hela eftermiddagen ibland, lånar datorn det första han gör. Sitter på dejtingsidor. "Sarah, 35, West Midlands..." Han frågar O hur han ska göra, ska han give it a go? Det går inte bra för honom, varken med jobb eller med kärleken. Han printar ut färgbilder med trafikskyltar och berättar att han ska börja köra buss. "Tänk om man tar bussen till stan och så är det han som kör! Då går man ju av igen!" S kommer in och berättar om sitt barnbarn, för sjutioelfte gången, vi ler artigt och när vi äntligen kan sluta le har vi stelnat i ansiktet. Hon frågar O, är han gift nu? Hans fru har kommit från Yemen. Vad pluggar hon? Engelska, vad bra för henne! Varför är O den enda från sin släkt som kom till England?

"It's a long story..." får hon till svar.

Hittar ett brev från taxoffice, från när jag sa upp mig från mitt gamla jobb i juni. Income in total £6.552. Nu finns jag inte med någonstans.

Gary Speed tar livet av sig. Jag och J äter middag på marockansk restaurang. Inne i stugorna sitter folk i soffan och kollar på "Strictly...", dricker det evinnerliga teet och en måndag kommer jag inte hem, trafiken har aldrig legat så tjock, ambulanser kör kors och tvärs, vi åker till sist bil genom delar av stan jag aldrig sett förr och bakom oss tutar någon ilsket, D vänder sig om och svär, gastar "you look like a fat Vincent Tabak!!!"

Läser 1q84 och D läser Bill Bryson, han skrattar så han skakar och när jag ber honom vara tyst känner jag vibrationen av hans ryggtavla åka upp och ner.