Bubblan

Det nyttiga men det onyttiga. Att bara, nu skiter vi det här och sticker och bor ensamma någon annanstans. Knappt bland dina vänner, som ändå har egen familj. I städer där du får lära dig nya bilvägar och sitta i nya trafikköer och handla på ett nytt Sainsburys. Weathervane i Meir och när vi parkerar där, eller kör förbi, och jag tittar mot unga pojkar i tracksuits och deras föräldrar eller åtminstone vuxna sällskap som för ett oväsen bara genom att hänga, prata, stå i dörröppningen och fumla med rullcigg och ölen som är nästan urdrucken, bara spår av skum längst glaset. "Are they not in school?" tänker jag högt och Dave kanske rycker på axlarna. Ställen dit ingen annan når, så långt bort från London man kan komma med total avsaknad av sevärdheter, kultur, nöjen som lever i någon slags utveckling och förändring. Det fanns ingen anledning för mig att hamna här, ingen dröm eller vision som ligger bakom, men nu är det fast i mig och jag kommer återvända för att jag har den där anknytningen. Som man får bara när ingen barnslig, effektsökande och bortskämd anledning ligger bakom. Du är härifrån och du kommer alltid vara.