Remember me, I will remember you

Kommer till jobbet sista dagen, säger till J "jag vill verkligen inte ha några presenter, jag menar det! Du tror väl inte de kommer ge mig något?" "DET VET VÄL INTE JAG!" suckar hon till slut och på bussen springer jag in i Hannah som bytte J Lounge mot Selfridges. Just som det är dags och T och J står och kollar liksom förväntansfullt på mig och det är en kaffekille som dissekerar sönder maskinen med någon tång och O är den enda som är där, jag ger honom ett tack-kort med en leende kattunge som motiv och han betalar mig sedel efter sedel och plötsligt sluter H upp ätandes chips ur papper och A kommer från ingenstans med en present och jag hinner tänka NEJ och alla står och tittar på mig och det är värsta bling-bling-klockan!

Och såklart hon visste. Jag vill contribute sa hon när O lyfte på locket och liksom "ta-da!" och hon formade munnen till ett o, impad. Impad.



Jag ba ?! och ger O en kram som han besvarar med att skjuta mig ifrån sig och tafatt lägga händerna på mina axlar. A går det desto bättre med och tack-kortet till mig är så rörande att jag inte vet var jag ska ta vägen. Vi går till Bulls Head och alla mina vänner och kollegor är där och kom ihåg mig, jag kommer ihåg er.



Jag vaknar av ett SMS från O, han frågar hur gårdagen var och skriver "You deserved that watch. You worked very hard. Watch out for us in Sweden!"

Den där klockan är helt min stil nu.