Att utöva i praktiken vad man vet i teorin

Till dig S. Det kommer mer.

Allt ansvar som kommer med kunskap. Om jag vet varför jag lider, varför väljer jag då att fortsätta lida?

Först kommer teorin. Först kommer all kunskap vi kan skaffa oss, först kommer vetskapen, analyserna, fakta och känslorna. Sen kommer handlingarna, utföranden, konsekvenserna. Det vi måste stå för. Praktiken som ska grunda sig i den teori vi tillförskaffat oss genom andra. Andra som satt fingret på något vi tyckt oss känna, men vars situation är helt unik från vår. Helt egen.

Satt på ABF när jag läste ett Paul Auster citat översatt till svenska, det löd "Vi är alla främlingar för oss själva, och att vi alls har en uppfattning om vilka vi är beror enbart på att vi lever i andras ögon"

Inte lika fint som mitt felcitat ikväll, men samma kontenta. Jag tänkte på det för så länge sedan Paul! Jag minns en regnig födelsedag för många år sedan i Strömmens berg när jag sms:ade någon bakom M:s rygg och jag skrev så. Vi blir bara medvetna om vår personlighet genom hur andra ser oss, men det är också deras blickar som avgör vad vi tycker om dem. Om de bedömer oss med rättvisa eller inte. Vårt jag är så stort och så mäktigt. Vi är egentligen så fullkomligt uppfyllda av oss själva. Så beroende av att vårt riktiga jag speglas i hur andra väljer att beskriva oss.

Balans blir det bara om de viktiga människorna i ens liv har en någorlunda överensstämmande bild av en. Om de berättar om en med adjektiv som är, om inte synonymer, så ganska lika. Gärna varierande, vi anpassar oss i olika situationer och det är också där jag hyser den största respekt för människan. Flytta mig imorgon och jag anpassar mig! Jag kallar en ny stad och en ny adress för hemma. Men vi måste kunna relatera till beskrivningarna, känna oss lämpligt bedömda, sedda.

Bara då är vi i harmoni, och inte alldeles vilse.