Hotell är helig neutral mark där både tid och rum upphör att existera. Som en ambassad. På ett hotell i min egen hemstad sitter jag och bläddrar lojt i en bok om Titanic. Här har jag tillbringat en del tid de senaste dagarna.
Det jag tycker om mest med G är att hon är tidlös och elegant likt det sätt jag strävar efter att uttrycka mig. Att jag får vara en kameleont med henne. Följsamt sysslar vi med ohälsosamma tilltag som jag sedan får skämmas över medan hon inte skäms alls. För henne är hälften vunnet redan där, även om rökning är lika farligt för hjärtat oberoende av skam.
Jag tänker på det jag skrev förra julen när du startade motorn och slog på bilvärmen för att susa ner mot Essex mitt i natten. The more time I spend with your family, the more I fall in love with you. Jag blir påmind på nytt och det känns inte längre som att det är Espresso House jag sitter på och jag hör inte guiden som drar urtråkiga "göteborgs-humor-skämt". Jag ser genom dina ögon och jag får distans igen, det är som att jag kan andas tillbaka i min egen stad - för plötsligt, äntligen, är den inte min längre!
Jag förflyttas till en plats där jag varken hör hemma eller är en främling. Som till friheten
3 comments:
fortsätt skriv!
så jävla bra.
åååh vilka kommenterar?? :)) / ttamiz
Post a Comment