Perspektivbyte

Nedan följer vad jag skrev då vi skulle byta perspektiv i min skrivarkurs, på en episod ur en bok som heter "Skrud" av Åsa Lantz.

"Jag satt mitt emot en elev som jag hade hört kanske skulle må bra av att ha ett möte med mig. Hon såg nästan ut som en parodi av en riktigt känslig tonåring med sitt blekta hår och hon hade omsorgsfullt täckt över ett par finnar med täckstift. 
Höger ögonbryn var sträckt i en trotsig halvmåne - för att riktigt klargöra för mig exakt hur skeptiskt inställd hon var till vad jag än hade kunnat tänkas säga.
De flesta elever brukade bli påtagligt lugnade av att höra att jag har tystnadsplikt - men inte denna.
Hennes noggrannt inövade attityd verkade omöjlig att rubba.
Eleven i fråga var egentligen väldigt begåvad men verkade ha hamnat i dåligt umgänge på senare tid.
- Duktiga elever som du behövs på lektionerna, sa jag med eftertryck. Som en motvikt till de svagare eleverna. Du vet, dem kan behöva någon att se upp till.
Egentligen kändes det olämpligt att ställa elever emot varandra på det här sättet, men ibland var det nödvändigt att använda sig av olika medel för nå fram till en enskild elev.
Men ingenting verkade fungera. Eleven retade sig mer och mer på mina försök att pedagogiskt övertyga henne om vilken trygg miljö hon befann sig i. Jag gjorde ett sista försök att nå fram. Alla människor har ett sårbart inre och kanske särskilt denna elev. 
- Känner du dig inte behövd? frågade jag och gav henne vad jag hoppades var en förtrolig och forskande blick. 
- Du vet väl att du är unik? Att alla människor har ett alldeles eget värde?
Jag kände hur även detta misslyckades och blev alldeles kall då en gammal vana återvände, blinkningarna.
Eleven hade nu fått nog verkade det som. 
Hennes minspel blev tillgjort och hon lade huvudet på sned i ett elakt försök att härma mig.
Jag kände hur det hettade till i kroppen och i ansiktet. En märklig maktkamp verkade pågå i vad som kändes som en evighet, men som snabbt avbröts då eleven plötsligt började skratta och jag kände mig nästan lättad då hon smällde igen dörren och försvann.
Med skakiga händer förde jag en plastmugg med ljummet vatten mot läpparna och drack två klunkar."