inne på zara kan jag riva bland reahögarna och jag hade kunnat vara i derby eller i barcelona eller i london eller i paris. de anställda är klädda i kavaj och kostymbyxor och det är så snyggt, så tidlöst, så över-landgränserna. låt spanjorerna sätta alla trender och regler. jag vill ha dem.
ett shopping centre är designat för att man ska vilja vara där och handla och ströva. det vill man. jag vill det. är det något folk hatar så är det ENKLA FÖRKLARINGAR. alla mina små problem tror jag har väldigt enkla förklaringar. hela min person är ganska enkel att begripa. det är ju därför det aldrig blir något storslaget gjort. för att jag helst läser om brott och vad som pågår i andra länder. för att sedan äta en stor njutningsfull middag, lägga in en mental snus under läppen och plöja en tv-serie. mina känslor har någon annan känt och mina behov är någon annans behov.
jag drar mig mot kafekedjan och sätter mig där och tänker att om man en dag inte bara skulle ge upp ändå. ge upp och bli den där kungsbackakärringen med lördagslatte och typ.... körkort. skulle det kännas förlösande eller skulle man konstant dras tillbaka?
6 comments:
åhh <3
Ge aldrig upp!
vet inte om man inte ens kan kalla det för att "ge upp". finns väl en rädsla i det lix? och då blir det väl på sätt och vis också "modigt"?
Jo, ge upp för att det finns en del inom mig som är sådan men som den andra delen slåss hårt emot eftersom jag hatar rutiner och att vara uttråkad. Men att det blir lättare att ge upp sidan som slåss, för att den typen av liv är sundare och enklare. Jag är bara rädd för att vara för osund, inte leva livet som jag vill
Rädsla att bli kungsbackakärringen finns det absolut, eftersom jag vet att jag skulle vantrivas väldigt mycket
ah, fattar
Post a Comment