Det finns inga stunder då det känns så enkelt att andas som på väg till flygplatsen. När planet lyfter och man ser landet man lämnar bakom sig. "Det är ju bara det där", tänker man om några granar och en väg med någon enstaka bil. Allting blir plötsligt så enkelt och harmlöst. Pressen rinner av en och man ömmar istället för allt. Alex Schulman skrev en bra grej för ett tag sedan om att flyga,
".... de där timmarna av tystnad och ingenting när vi sitter där bredvid varandra högt uppe i luften, ibland kan jag känna att den stunden säger något, att den är viktig på något sätt. När vi är som mest lossade från våra sammanhang, vi har varken en fot kvar i platsen vi var på eller en fot i platsen vi ska till. Vi är ingenstans och vi gör ingenting."
No comments:
Post a Comment