Nu är det mitten av februari. Fortfarande känns det grått och trist att bo i en stad jag inte kan gå vilse i. Jag testar Felix nya pajer och konstaterat, jodå, rätt så goda. Jag har så mycket mer att geeee, tänker jag och läser något fasansfullt:
"I think it's important to have clearly defined goals in life, don't you? Especially if you don't have a lot of life left. Because if you don't have clear goals, you might run out of time, and when the day comes, you'll find yourself standing on the parapet of a tall building, or sitting on your bef with a bottle of pills in your hand, thinking, Shit! I blew it. If only I'd set clearer goals for myself!"
Jag sveper runt i lägenheten iklädd kimono från Debenhams, insmord i Molton Brown. D åker till Split i Kroatien. Beställer taxi på svenska till kl 04.15, "Imorgon, den 18:e?" hör jag tjejen i luren fråga och jag nickar frenetiskt mot D som plötsligt ser förvirrad ut. Göteborg - Frankfurt - Stuttgart - Split. Split - Zagreb - Frankfurt - Göteborg.
Hur kan jag bara ha något att skriva om, då jag har något att berätta? Berättelsen ska vara sekundär!! Jag ska kunna skriva ändå. Jag får väl återkomma när jag varit i Auschwitz, that'll teach me.
No comments:
Post a Comment