Matlock I miss you

I morse innan jag somnade tänkte jag på Matlock. 2010 - sjukanmälde mig - åkte dit med Dave. Har varit där innan men tycker alltid resvägen känns längre än senast. En av de dagar då jag inte med säkerhet kan säga att det regnade men på något sätt regnar det alltid här. I Matlock passar det verkligen med regn. En frodig lummig skogsgrönska och regn och Midsummer murders stämning och allt det där mångfacetterade man älskar med landet. En pub där en servitris står och torkar glas för hand och sneglar mot tv:n som visar lunchnyheterna. En pytteliten Oxfam där en dörrklocka signalerar när man går in. Ett av få ställen där "det finns ingenting att göra" faktiskt känns som en välsignelse. Man föreställer sig Shane Meadows och Paddy Considine. Inhemska turister i mängder om somrarna. Men det är bättre nu -  de där frodiga vårdagarna när allting slår ut och kommer till liv och regnet konstant ligger i luften och pubarna gapar tomma och bilarna är få och höjderna hissnade vackra och det är min födelsedag den 29 mars och vi är här och gör just ingenting, kanske äter lasagne med pommes frites och sneddar ett hörn för att inte längre kunna se vad vi precis lämnat efter oss. Allting i miniatyr, men på ett så mycket charmigare sätt än en teeny tiny New Look i Swad.

Matlock I miss you