Just gonna stand there and watch me burn, but that's alright because I like the way it hurts.

När du berättade för mig skulle Mannerström precis bedöma Amirs tillagade njure.
För alltid nu, vet jag inte hur utlåtandet blev.

Vi går till en ny restaurang och servitören visar oss till en plats på ett långt barbord bredvid två tjejer.
Jag tänker att du hatar det, att behöva klämma dig in sådär i någon annans sfär.
Vinglasen ser ut att vara konjakglas.

"Vad är sliders", undrar jag- men inte högt-  och beställer det.

Jag vill inte prata ihåligt om svensexan i Stoke men jag vill inte att det ska vara tyst heller.

Sedan, när vi tar en cocktail någon annanstans, viskar du: "You wont just throw this on me, will you?" och jag blir på något sätt förjust över det.

Bartendern frågar om vi ska äta.
Jag säger nej.
Han frågar om vi har ätit.
Jag undrar stressat vart han vill komma, svarar ja.
Han undrar på vilken restaurang.
Jag säger namnet.
"Fantastisk kvällssol där, har jag hört".

Vi åker hem. Du går före mig in. Jag ställer mig i en del av vår innergård där jag aldrig tidigare stått.
I köket lyser den gula lampan. Du syns inte till.

Jag korsar gården,
kliver in,

njutningen sköljer över mig som i följsamma vågor,
faller handlöst med dina läppar mot min hals.