I just look at the view

Jag tänker att London är så .... consuming. Det är rått och så fantastiskt. Så vackert. Det första jag ser när jag anländer efter midnatt med min weekendbag slängd över halsen är en man i kostym som ligger och kaskadspyr på stationsgolvet. Det ser allvarligt ut, som att han när som helst kommer kvävas av sin egen spya och dö. Ambulanspersonal spänner fast något vid hans arm och jag vankar av och an medan jag sms:ar med K, som jag aldrig förr träffat. En timme senare på ett trångt 24hour cafe - en välklädd man sitter och nickar till med en full tallrik mat framför sig. Hans huvud ramlar ryckigt åt ena sidan och sedan åt andra sidan. Bakom oss - en annan man, mindre välklädd, han sitter också och sover. Polisen är snart på plats och tvingar ut honom. Vi äter brownies och dricker öl och jag ger E en dansk tidning. Nattbussen mot Deptford - homeless Beth går runt och väcker alla i busskuren, "Good morning sir, I am Beth, and I am homeless, could you....."

På upper deck. K presenterar både sig själv och oss för halva bussen och vi får le trött mot en Helen och en Tom. Hemma i huset - instängd luft, cyklar och instrument parkerade över halva vardagsrummet, en blek skotte som korkar upp rödvin och passionerat diskuterar skillnaden mellan rock och rock'n'roll. Jag somnar på en soffa som "we found on the streets", och nästa dag badar hela London i solsken och jag vill svälja allting. Vi sitter i den fallfärdiga trädgården med detta ständiga snabbkaffe och skotten staplar förskräckt ut genom dörren - "It's a bit excessive, a bit over the top, isn't it!" säger han om solen och jag skrattar. På frukostkaféet ger K sitt visitkort till tjejen bredvid oss. Hon har perfekt orange hår och jobbar också inom musikindustrin.

Vi tar overground och underground och promenerar runt South Bank, Canary Warf. Dricker pimm's, tittar på folk som dricker pimm's, går till Gordons Wine bar och dricker rödvin och äter middag i Covent Garden nära Belgo, där vi alltid åt år 2009, 2010, 2011 och 2012. Jag och E ramlar runt i Westminster och går vilse och,

det tänder till i mitt bröst ibland -  London och mina minnen. London och era minnen.

K babblar ständigt en historia i ens öra, underhåller en, säger att jag alltid är välkommen tillbaka, alltid kan bo hos honom. Skämmer ut en, får en att se förlägen ut, ber om hjälp åt en i Ds favorit-te-affär. Vi åker till Greenwich och jag har aldrig varit här förut. Vi köper frukost till K och sedan tar vi overground till Euston och detta ständiga skämtande, allting är planlöst. K hjular sig fram på Spitafields Market och jag skrattar i vanlig ordning åt alla humor-kort. Går förbi Dirty Dicks och vill ta tåget norrut, hem. Inte tillbaka. Men mission accomplished - ett nytt senaste minne härifrån.

När jag landar på flygplatsen står en grupp japanska män och skrattar hysteriskt i tystnaden.