Indulgence eller it's never gonna wear off

Belgrad. 32 grader men det känns som 40. Alla dessa vintrar i Sverige som lärt mig att gå så fort. Plötsligt har jag myggbett, skavsår och blåsor över båda fötterna och släpar mig långsamt fram i det vindstilla vädret. Det är till och med för varmt för att vara nära varandra. Efter att du varit över mig på lördagen, ditt svett som faktiskt droppat ner i min panna, kan vi knappt kramas. Vi kastar oss nakna på sängen och skriker skrattandes "Don't touch me!!" Efter promenader i solen som lett oss bort från Danube, mot glassarna för 40 dinar som smälter på tre sekunder, genom parken och sedan tillbaka mot vårt rum. Möblerna är tunga och mörka och vi öppnar inte fönstret en enda gång. 

De snygga serberna är snygga på ett sånt där sätt så det känns som att Man Har Hittat Hem. De har bara "kläder" på sig och jag sitter avslappnat i en t-shirt med någon budskapstext på och lyssnar på Pitbulls nya. Det som här känns dömande känns där förlåtande. Eller bara meningslöst. De har skägg utan att reflektera över att det är skägg och skor utan att det behöver vara något visst med det.

Jag har på mig klackar och en minikjol och trippar runt i värmen, bara trötta blickar på mig. Så skönt. När vi traskar hem om kvällarna håller vi om varandra på ett sätt som hemma nästan hade känts ironiskt. Du säger åt mig att inte dra i din tröja som ett barn, kan jag inte hålla min hand i din bakficka istället? 

Vid Danube i Zemun ligger restaurangerna tätt. Vi skrattar med fasa åt sexmanna bandet som går från bord till bord. Vår stelhet. Tillkämpade. Minns Kreta förra sommaren. Sea bass, spinach, chicken, salad, serbian chardonnay, serbian coffee. 

Inne på Nikola Tesla museet berättar guiden om Teslas liv. Han pratar fort, frågar om han gör just det, får jakande svar, fortsätter ändå i samma tempo. Tesla uppfann ett instrument som hade gjort krig omöjliga. En elektrisk bil. Massa grejer. Guiden säger: "Varför är det så här då? Jag kan säga vad jag personligen tror. Pengar styr allt. Makteliter styr allt. Olja styr allt." Du nickar instämmande och jag står i ett hörn och tittar på och skakar skrämt på huvudet när guiden delar ut lysrör. 

På Belgrads motsvarighet till typ Publik spelar ett serbiskt band irländsk musik. Du säger "It's the shit!" men jag hör först, "It's shit!" Jag tänker: "Jaså? Jag som tyckte det lät bra, det svänger ju!" Sedan kommunicerar jag med att skriva lappar vilket du himlar lite med ögonen åt. Jag bläddrar bland Lonely Planet recensioner och drinkarna är nästan gratis. 

Vid Danube ligger sandsäckar på rad för att hindra översvämmningar och i taxin till flygplatsen är det minst 102 grader. 

Hjärnan så avstängd, så grötig och tung - när en bit av Balkan fladdrar förbi mig en eftermiddag i juni.