Mamma! Lägg en filt på mig!

Hos mamma. Vi pratade om Fredrik Eklund. Spelade Akanitor på mobilen och tänkte på honom - och den gissade rätt!

"Det är universum som talar med oss!"

Började tänka på Bananflugornas Herre. Många år sedan jag läste den. Minns den som fantastisk. På samma sätt som böckerna om/av Carolina Gynning är helt otroliga. Ögnade igenom lite recensioner online och där är det som det brukar. Någon ger kritik i stil med: "Man förstår inte varför han gör som han gör - boken ger inga förklaringar!" En kritik som börjar sålla sig till checklistan för vad jag älskar med böcker. Eller: "Man är faktiskt inte immun mot strukturer i samhället även om man tror det."

????

Varför bli "sur" när han lyckas skita i strukturerna då? Varför är de som pratar om hur viktigt det är att bryta normer, också de som ifrågasätter när andra gör det? Det är för att det inte får vara enkelt. Det måste vara på gränsen till omöjligt. Det måste gå metodiskt och långsamt framåt, liksom kollektivt när "alla är redo."  Helst ska det analyseras och inte göras något.

Som om det inte godkännes för att han inte skrev med en medveten sociologisk analys om de strukturer han lyckats bryta sig loss från. Trots att just det - att inte vara medveten om alla strukturer som kan vara ett potentiellt hinder för en - gör det så mycket enklare att gå rakt igenom dem. Knappt höra dunsen.

Universum talar med dig!