Imorgon ser vi kanske en svan som är svart

"Jag går omkring i mitt Pompej i bland ruiner
jag traskar runt i resterna utav vårt liv"

"Alla män som träffar en kvinnna undrar hur det är att ligga med henne"

Två veckor sedan - ett nytt liv sedan dess.
På drottningtorget samma upplysta trappa. Tom idag, men då full av sångare i röda toppluvor.
Pat Robinson gör reklam för Dior.

När du tar vad du vill ha som ett annat djur, så vill jag korsa benen och aldrig (alltid) låta dig komma in. Känner livet och förändringens tid hamra, pulsera och slåss inne i mig. Allting så rent i mitt krossade hjärtas smuts. Du säger att jag inte kan bli ett offer eller patetisk eller bitter. Att du blev kär i mig delvis på grund av den avsaknaden.

Jag tänker på när du checkar in på Eggers klockan 4 på morgonen. Drottningtorget igen, säkert öde. Yrvaken med ett handbagage.

En natt precis efteråt ligger vi vakna och pratar om något internt, ett brittiskt tv-program med svensk motsvarighet. Först turas vi om att spinna vidare nästan artigt, ingen av oss vill falla tillbaka i sorg eller ilska, så vi uttömmer ämnet grundligt. Vi går verkligen på djupet. Det slutar med att vi skrattar tills vi kvider och livet slår orgasmiskt mot mig i just den stunden. Känslorna är äntligen upplösta.

På radion en gift tre-barns far som donerar sperma i smyg. Han gör det för att han kan. Av generositet eller solidaritet eller bara för att han går igång på att ha en massa okända barn någonstans där ute.

Psykologen kommer från London. Du gillar hans mottagningsrum och jag vet att du älskar huset som är stort med trädgård, som ligger vid en spårvagnslinje men en ändå en bit från stan. Jag tittar inte på honom utan på dig när jag pratar. Säger "fucking" en gång och "asshole" en annan. Säger "sorry" efteråt. För även om man är psykolog och tolerant kan man också vara en conservative briton. Och jag är en young lady.

"How can you look so honest and innocent?"

"Have you never thought that what you are seeing is just love?"