Kanske?

Tänk om detta är själva nyckeln. Att hållas på tå. Kanske blir lyckan inte överväldigande, omskakande och berusande om man inte också får motsatsen? Om jag bara har lyckan kanske den tas för givet. Slutar vara lycka. Omvandlas till rutin, tristess.

Kanske gjorde sorgen och smärtan mig mer levande. Kanske gjorde den att jag kände och kunde ta till mig lyckan på ett helt annat sätt än tidigare. Vårda den istället för att bara leva den.

Kanske är detta hela livet i miniversion. Kanske har jag allting nu.