aesthetic and rhythmic [1][2][3] qualities of language

"jag går omkring i mitt pompeji bland ruiner
och jag trampar runt i resterna utav vårt liv"

Skicka mig poesi nu, jag behöver läsa något, varför skriver inte Ann Heberlein dikter, det hade väl passat henne.

Rullgarden är ännu neddragen, jag spottar i ett vattenglas vid sängkanten, invirad i två täcken, på köksgolvet ligger det räkningar och foton som lossnat från en magnet, varför spelar inte grannen piano idag? Laurence Anyways på vlc media player, mobilen är avstängd efter ett mindre sammanbrott. Skicka mig en dikt någon. "Come unto me, for I am as full of contradictions as you." Det är Tranströmer översatt till engelska. Kan jag hitta något där, jag söker, jag letar febrilt, Efter vad som helst som är ett steg närmare förståelse, förlåtelse. Jag vet att det som hämmar mig, som gör att jag inte kan skriva något av är värde, är sanningen, eller snarare bristen på den. Att den inte kan uttalas. I ett liv måste man ta hänsyn till andra, och det innebär alltid att göra ett visst avkall på sig själv.

På en föreläsning jag i skinnet nyligen närvarade på, sa läraren att människor som ansluter sig till religiösa grupper, nästan alltid gör det för att de på olika sätt mår dåligt eller känner sig vilse i livet. Först efteråt, när de redan omfamnat religionen i fråga, ändrar de sin berättelse. Då är de religiösa för att det är självklart. De tror sig ha funnit en ofelbar sanning.
Det är som med precis allting annat; ett  tidsfördriv,ett svepskäl i väntan på att förstå något vi aldrig kommer att förstå.