Återvändo, återvändo, återvändo.
Det finns ingen återvändo -
Men finns det inte alltid återvändo?

Ännu en gång vill jag se ovanifrån, utanför, zooma, vill att någon ska krympa mig till min faktiska storlek
- min fysiska kropp är större än vad min själ nu kan stå för -
Alltid säger man till varandra: "Du kan inte be om ursäkt, du kan inte säga förlåt", men det handlar så sällan om det, jag tycker så ofta att folk lägger för stor vikt vid att be om ursäkt, säga förlåt. Jag vill ju förstå, jag försvarar inte mitt eget beteende, jag försöker förklara det. Varför är det inte av större betydelse, än det platta simpla ovidkommande i "förlåt"? Om jag är ärlig, om jag försöker uttömma min botten, om jag försöker vara klarsynt även då det gör ont - varför premieras det inte mer, varför är inte det viktigare? Vem som helst kan väl säga förlåt? Förlåt är de dummas ursäkt, de som inte vill förstå sig själva bättre. Att bara säga förlåt är att fly.