Ibland är livet som en kallsup i havet när man är liten. Salt och snor överallt. Som i sommarstugan där jag växte upp. Bland gräs som var nyklippt, vått eller jordigt. Allt som är för bra, för trivsamt- allt det ska man rycka upp från rötterna och förstöra. Man ska cykla grusvägen ner i för hög fart och slira åt höger så att hjärtat galopperar. Sedan ska man gömma sig i förrådet och trampa på kvistar så att fötterna blöder. Man ska ursinnigt veva den där pumpen på tomten som inte är i bruk, och när grannens fotboll kommer flygandes så tar man sats och skjuter den som ett jävla spjut mot himlen.