Den här staden har ingenting utan dig i den. Jag föraktar det här stället. Det är håglöst, tomt, deprimerande, kallt, dött på liv. På långfredagen - jag hade tagit med mig en film jag bestämt tyckte vi skulle se. Jag tröttnade på den efter en kvart, sov oroligt i ditt knä, eftermiddagsfull på vitt vin och folköl i solen på din balkong. När du gick för att hämta upp mat den dagen smsade jag med J. På kvällen, vid 22-tiden, när jag skulle gå hem - det var mörkt ute, alla cyklande barn hade gått och lagt sig. Du var så fruktansvärt uppriven och jag kände inget särskilt alls då. Jag kom ut ur porten, du stod på balkongen och ropade något. Jag vände mig tvärt om och vinkade till dig. Du såg alldeles trasig ut. Jag kom hem, jag tog en varm dusch, jag värmde lite pasta, jag pratade med J. Sedan somnade jag gott.

Någon vecka tidigare. Vi är på NK och köper en present. Du går aldrig på festen till slut. Jag får välja ett Voluspa ljus där inne, jag fyller snart år. Sedan går vi till Beefeater och dricker öl och äter biff. När jag går ut och röker smsar jag J. Du följer med mig hem för att hämta lite saker. Jag är rastlös och vill att du ska gå. Du tar en kopp te och jag ett glas vin. Jag hittar dig på vår säng, du ligger med ansiktet ned och gråter för att jag inte vill ligga där bredvid dig. Du står i hallen med två kassar. Jag tittar i en av dem, som om jag vore misstänksam. Du ser bedjande ut. Jag känner mig likgiltig.

Men D, jag är i det just nu. Jag känner det vibrera i hela mig.