Det är så du förlorar henne

"Det man har upplevt har man redan upplevt när man upplevde det", tänker jag mot den här himlen och så tittar jag på Sex and the city - de avsnitten när allt är så dekadent och jazzigt, så tidlöst och klassiskt, med Carrie och Big.

Det handlar om ett behov av att förnya sig. Om det här stora har hänt - ska inte något annat också hända då? Ska inte något ytterligare, något orelaterat komma i min väg och svepa med mig bort? Antalet deltagare på min familjs födelsedagsmiddagar går stadigt nedåt - vad fylls tomrummet med?

Det är en sådan speciell, totalt upplöst känsla, att ligga naken i ett hotellrum i sin egen stad med en person vars existens var okänd för en bara 36 timmar tidigare. Vi tittar på välbekanta tv-serier, som om vi aldrig gjort något annat. Hela helgen behandlar jag staden som ett minfält. Jag hoppar en gata fram, undviker en annan, stryker längst med väggarna på en tredje. Jag känner att jag älskar att utsätta mig. Staden kommer till liv och får helt nya färger. En sushirestaurang känns plötsligt spännande, en spårvagn som ett under av effektiv medborgerlig service. När jag går upp för trappan i receptionen tror jag att någon i personalen ska fråga vilket rum som är mitt, men de tittar inte ens upp från sina datorer. Jag går bakom honom i en lång korridor där väggarna är inredda efter olika årstider. I högtalarna spelar de fågelkvitter och han skojar om det så att jag skrattar. På rummet sätter han på Nelly- ride wit me och något med Elton John och jag tänker att det är en helt obegriplig kombination. Livet bankar i bröstet på mig, det känns som att cellerna jublar. Helgen fortsätter som i ett töcken, jag låter mig bara släpas med, jag tänker inte. Allt är anonymt, min egna mentala flygplats, utsöndrat genom de fluffiga sängkläderna i hotellsängen jag plötsligt delar med en okänd man.

På söndagen kommer J på besök med sin gravidmage och det lugnar mig. Jag lägger handen på den, men hon där inne sparkar inte.

"Allt jag vill ha ska jag få, allt det jag drömmer om ska bli mitt." tänker jag.

Jag tycker att det är sexigt med män som inte lever ut sin kreativitet, som har vett nog att inte göra något av den. Det är sexigt med män som självmedvetet håller inne sin eventuella konstnärlighet. Eller, när man bara inte är en konstnär, de finns ju också. När man snutit sig ordentligt helt enkelt, när man kanske är lite hämmad. Jag tycker om när män roas av mig, får mig att känna mig liten och flickig och sprallig. Jag tycker om när män ser mig som ett mysterium som de bara är halvt intresserade av att lösa,

Mekanismerna bakom sex. Det mest spännande.
Jag vill det bara mer, när jag får veta att han kanske ska rösta på the Conservatives i årets val.
Att han tycker Cameron gjort ett bra jobb, att han respekterar Thatcher, att han inte har något emot kungafamiljen.

För att det är så totalt främmande mitt England.

Överraska mig, håll inte med mig, led mig in i någonting nytt och ovant. 
Presentera mig, förnya mig, omvänd mig, tackla mig, hantera mig, förgör mig, förnedra mig, tillintet gör mig

Få mig att bli någon jag inte är, eller får mig att bli den jag kanske alltid har varit.