Vi flyttar till Burton och jag är så glad över att vi lämnar Sverige. Du var också en litterär figur för mig, från dag ett; nu skulle vi inte bli mer insyltade i verkligheten, inte gå ned oss i en redan existerande vardag. Nu skulle vi få formas tillsammans, ifred, bara vi två. Den ultimata lyxen. Förnyas ihop. Inte vara deltagare i redan formade sammanhang- min skräck. Låt mig få uppleva ensam! Räkna inte med mig! 21 och arbetslös. Pappa står inne på Forex i augustivärmen och kommer ut med 600 pund till mig, i en sådan där gul plastficka. Du jobbar på något tillfälligt bygge, precis nära vårt hus. Jag lagar maten. Vi är lyckliga. Vi har en bil som vi åker och storhandlar i. Vi storhandlade alltid när vi var lyckliga. Leker vuxna. När det regnar här tänker jag på regniga eftermiddagar där- småspringandes över parkeringen, lägger mynt i automaten. Vi ska gå in på Lord Burton och sitta där med armbågarna på ölklistriga bord och bara låta livet passera.
That sounds incredibly mundane but exactly what I need right now.
Så luktar hårvax och sommarregn.
No comments:
Post a Comment