Varför vill jag ha J trots att P är snyggare, smartare, roligare, intressantare? Därför att J inte kan prata. Därför att där P friskt bollar sina ideer, pratar från hjärtat, diskuterar- där tänker J fram en välpolerad sanning som han serverar först när den är putsad och och tejpad i kanterna. Finns det en gnista där, och man inte kan prata- då måste man fuck it out. Men om man kan prata, om det bara är att fråga den andre vad helst man undrar- varför ska man då knulla? 

Det måste vara såhär: Jag är inte jämlik med J, jag är en tjej. Det finns en dörr vi inte öppnar, där i en vibrerande spänning. 

Ibland tänker jag: att ha sex är som att ställa en fråga. Sex är det man vill ha när man inte får svar på sina frågor. Det är ett fåfängt substitut. 

Vad fyller sexet för funktion om det inte är en inre slitning, en kamp, ett slagsmål?