När jag går av bussen duggregnar det. Du sitter på en bar som heter Spunk - vi skrattar samstämmigt åt namnet. Jag går vilse, fast med målmedvetna steg. Jag kan inte köpa att något är nära beläget och lätt att hitta, så jag irrar runt i Vesterbro ett tag. Sedan är jag på Istedgade och när jag går in på Spunk är det såhär:
Jag har på mig nya silverfärgade dojor som gett mig rejält med skoskav. Jag har en tajt kjol som stramar över röven. Jag har en vadderad bh och en grå tröja och jag bär min bruna ryggsäck och en svart bag slängd över axeln. Det sitter tre kufar där inne och röker, som en del av inredningen. ( "It's east Europe, and Denmark", som du lite senare säger.) Jag hejar på den näbbnäsade kvinnan i baren. Ser dig sitta längst in i ett mörkt hörn. Ett regnigt Köpenhamn i juni, flera grader kallare än det borde vara, jag luktar svagt av bussvett och parfym, du tittar upp från din öl och ser exakt ut som jag förställt mig från bilder och över telefon. Det luktar ciggrök, det är glest mellan borden. En kvinna sitter i båset bredvid, hon tittar upp på mig och skrattar, tittar på dig och flinar och jag tänker: Vad har du sagt till henne? Har du berättat om "oss"? Hon mumlar på danska och skålar med oss när vi omfamnar varandra och du ger mig en puss på kinden. "What would you like to drink?" säger du och går mot baren just som jag noterar att man kan spela Devlin på jukeboxen. Vi pratar. Duggregn, rök, märkliga personer som skapar minnesvärda inslag. Kvinnan på bordet bredvid kommer fram och lägger en DVD på vårt bord. Det är Enough med Jennifer Lopez. "Thank you..." säger du och jag är tyst till hon argt tar tillbaka den.
Du verkar hitta överallt trots att du satt din fot i Köpenhamn för första gången bara ett par timmar tidigare. Du tar vant med mig till metron. Jag har aldrig åkt metro här innan och det är finstämt. Graffiti överallt. (Du är så intressant, din bakgrund, du gick också på private school, du blev tränad till att bli en lawyer eller en politician, du beskriver dig själv som familjens svarta får. Du säger att du tog en selfie mot en graffitibakgrund när du var i New York och dina föräldrar reagerade ogillande: "Graffiti, really!", som att snörpa på munnen.) Vi ramlar in i en vagn och du pladdrar glatt om hur du "sometimes get really tired after drinking coffee". Jag pekar på en skylt där det står "Stillezone" och vi tittar på varandra och fnissar. "They have to realise, we've only just met, we have to talk" viskar jag långsamt och du läser mina läppar och skrattar. Vi gör zip-the-lip-tecken mot varandra och ler.
Vi går av i Nordhavn, du visar vägen. Lägenheten är mysig, fin, en enorm takterrass längst upp. Vi går många trappor med tuborg i handen, suckar, stånkar, stönar, skrattar. Hittar en pub på en granngata, som påminner om en working mens club i England. Damen bakom baren är uppskattningsvis mellan 50 och 100 år, lokalen är kanske 30 kvadrat stor, en liten bulldog vimsar runt på heltäckningsmattan och två män i smutsiga jobbkläder sitter och spelar tärning och röker. Hundens tandlösa ägare med långt grått hår, tittar på dig när du gullar med hunden (du älskar hundar) och säger något på danska. Du svarar att du inte förstår och hon säger: "Aah, english! You have a pretty girlfriend" och blinkar mot mig. Vi tittar på varandra och skrattar. Vi dricker tuborg i raka glasflaskor, från sönderdiskade vattenglas.
Går för att möta lägenhetens tidigare gäster; två oerhört lyckade killar från London, identiska i jeans och t-shirt. "This is Mathilda" säger du och pekar på mig och jag säger hej och de säger "Hi Mathilda!" och när du frågar vad de sysslar med, svarar de: "Tom is an architect and I am a journalist." När de gått därifrån med sitt bagage, önskat oss en trevlig vistelse och sagt "See you later", tittar vi på varandra och frustar. "Why isn't anyone ever a welder!" säger jag och du skrattar, instämmer. "But you're an actor from Hackney!" säger jag och då skrattar du igen. "Thank god they didn't ask what I do!" - "You could have said you are studying." "Studying what?" "To become a teacher or something!"
Vi åker ner till Vesterbro och äter hamburgare. Det är jobbigt att äta med någon man inte har träffat innan, som man också vill ligga med. Men man måste äta, så då gör jag det. Sedan går vi till Paté Paté. Jag var där förra året en snöig januarihelg med D. Vi drack samma rödvin som jag och du gör nu. Vi sitter i baren och vi pratar om varandra, oss själva, vilka vi är. Tänk om någon hade filmat oss, så överlägsna vi låter. "Most people would never do this, meet like this. I would never have thought about it if you didn't suggest it. You are breaking new ground with me", säger du och din blick är så speciell. När vi står utanför tänder jag en cigarett och du börjar skratta, säger: "I wonder how you will react if I ask for a drag on that now...." Du har tidigare berättat att du bara röker om du ska kyssa någon som röker, ("It tastes weird otherwise.") Jag ger dig cigaretten, du tar två bloss, sedan kysser du mig. Du kysser bättre än jag vågat hoppas på. Det ilar till i mig. Jag blir generad, tittar ner. Vi styr stegen mot en irländsk pub. Vi är ensamma där inne. Killen i baren spelar låtar på sin iphone och dricker guinness. Vi pratar och du lyssnar på mig, förstår mig, är till och med ganska lik mig. Du mår ofta dåligt, har ångest, svackor, får äta medicin. Du har vad du kallar "broken thoughts" och en "book of neurosis" (en molenskine). Du verkar överlägsen "superior", men du lider också av dåligt självförtroende.
Vi skrattar så att det skallrar över Vesterbros gator. Förbi erotic shops och strippklubbar. Du gör mig rolig, du uppfattar mig som rolig, och jag blir glad. Ibland kastar du till och med huvudet bakåt. Vi tar metron till Nordhavn. Dricker en tuborg i soffan, under en konstaffisch från Louisiana. Arkitekten och journalisten hade köpt varsitt ex av samma affisch att ta med hem till London. ("This should work as hand luggage, don't you think?") Du kysser mig och sedan går vi in till sovrummet och när vi ligger med varandra är det precis som jag tänkt att det skulle vara. Allt jag gör nu blir precis som jag tänker mig. Dina muskler böjer sig och följer dina rörelser - (lite som hos finansmannen) Det ser ut som att de sitter liksom utanpå din kropp.
Nästa morgon sitter jag i soffan med en handduk runt mig och ska precis ta en dusch. Du har på dig någon avslappnad typ av haremsbyxa och dricker lägenhetsvärdens te. Du säger plötsligt rakt ut: "I get an erection just by looking at you." Jag tittar med någon slags blank förvåning på dig. Du fortsätter: "You are so sexy, do you know that? There is something about the way clothes fall on your body. The way you move is sexual. You make me so hard. You have great lips, an amazing ass, and lovely tits. Your proportions are just right."
Vi går till Laundromat Cafe. Du tar med mig överallt, guidar mig bland tågstationer, pubar, kafeer, verkar hitta bara genom att kasta ett snabbt öga på din telefon. Jag ser ett nytt Köpenhamn, Köpenhamn vecklar nu ut sig framför oss. Verkar bjuda in oss. Staden känns oändligt välvillig, generös. "Let's go home for a nap" säger du, och menar sex.
Efteråt är vi utpumpade. Trötta och dåsiga av alkohol och mat och sex. Vi promenerar från stationen till Glypoteket. När vi är i höjd med slänggungorna från Tivolit rinner din sperma ur mig i ett enda svep. Jag säger det till dig och du ser överraskad ut, kanske lite generad - men framförallt liksom... lycklig, rosig. Jag går på toaletten medan du väntar på mig utanför, lutandes mot en vägg. Jag tar en bild. Telefonen sparar bilden som "New Carlsburg Museum - today: 13.41". Jag går ut från toaletten, mot dig, med dig i mig.
Du passar perfekt på Glypoteket. Jag tittar på dig när du riktar en kamera mot en staty, när vi står mitt i en rund inomhusträdgård med ett tak som sträcker sig högt. Jag betraktar dig i museishoppen där du bläddrar i konstböcker. Du har tjockt vågigt mörkt hår och alldeles lent bröst. Du har perfekt hy och doftar ganska starkt av dyr parfym. ("It's Burberry Touch - I think it goes well with my skin") Du har på dig en randig skjorta och du står markerat med benen.
Vi tar en promenad i det gråa regniga vädret, för att dricka en kaffe. Du torkar mellan mina ben. Köpenhamn känns positivt modernt och homogent- stiligt. Det blåser snyggt och allt ser likadant ut. Vi går till Nationalmuseet och tittar på en utställning om runstenar, en om det moderna Danmark, och en om de hvide busser. Det hänger ett enormt hakkors på väggen. Vi tultar runt, överväldigade av intryck, utmattade. Du vill gå till Christiansborg och tar med mig dit. Du vill åka upp i tornet och vi lutar oss mot en stenvägg och väntar. "Please wait here". Du håller om mig. Jag ryser till. "Valby park- the rose garden!" säger du och vi navigerar bland centrala gator nära Ströget. Du köper ett wienerbröd- det måste man - och sedan lotsar du mig till rätt tåg och jag behöver inte tänka på något.
När vi går av tåget har solen tittat fram. Det är dött så långt ögat kan nå - vi har hamnat i någon förort. Det ska finnas en park med 12.000 rosor. Vi promenerar förbi ungdomar som spelar fotboll, ett "vand kultur centre" och in i en öde park. Vi går och går och går. Vi kommer fram till rosenträdgården som är något av en besvikelse. Den består av lite lupiner och ljung, kanske några rosenbuskar som långt ifrån slagit ut. "My grandfather was a rose-lover", säger du. Vi kastar oss i gräset och jag ligger på din axel. Det är alldeles stilla. Jag säger: "What if we never see each other again after tomorrow?" och du säger med en så mjuk röst: "Then that will be it. We will always have Copenhagen. We will always have this."
"I don' think it's good to think of this as the start of something", säger du. Humlor surrar, någon passerar, vi dricker en klunk vatten, jag tar en cigg, det blir kallare. Jag ligger med min arm slängd på ditt bröst, du leker med min hand.
Vi kommer tillbaka till stationen, om detta säger du: "It looks like abandoned future."
Vi irrar runt och letar efter en biljettautomat. Vi går upp och ned, i olika trappor och gångar. Solen skiner, blänker i vattnet framför nybyggda lägenhetskomplex. Jag går bakom dig, du håller din jacka i handen, Jag traskar runt i vår abandoned future.
Tillbaka i lägenheten dricker vi tuborg på terrassen. Lite längre bort pågår ett studentfirande. Pratet och skrattet smälter in som en väggfond. "What if we did this for the rest of our lives? What if we went away for a couple of nights every year, to a different city each time, and you never came to visit me in Sweden and I never came to see you in England - so what we know about each other is only what we decide to tell each other when we go away? And we keep doing this. Til the day we die.", säger jag. Du skrattar, säger lite reserverat: "I don't like to plan things."
Jag skickar bilden från toaletten på Glypoteket till dig. Du skrattar länge, inte nervöst - men liksom påverkad. "We should do an exhibition on that!" Jag säger: "In a museum as well! There is something quite serious and stern about museums, and the fact it happened there rather than in a rowdy pub or something...." Du fortsätter titta, säger: "This is giving me a semi. Let's go back in, I am quite horny."
Du och din kuk. Jag tänker på Closer - "What does it taste like?" "It tastes like you but sweeter".... Efteråt rycker du till lite, krampar, säger att du älskar the way I come, "It seems intense..." viskar du, "I really really like having sex with you. I love your body. The way your body moves, your figure...it's amazing", fortsätter du, och jag trycker mina läppar mot din burberry-dränkta halsgrop och sedan klär vi på oss och går ut.
"I like the fact that we just walk around here on the streets, then into a restaurant - and no one knows we have just had sex", säger du. "Do you think they would care?" svarar jag. Vi promenerar mot Österbro. Går förbi vita dukar och vinglas och levande ljus och uppklädda servitörer. "It looks awkwardly datey, as if you are going to propose to me by the end of the meal", säger jag och du håller med, vi går vidare. In på Lele där vi äter vietnamesiskt och dricker Tiger ur burkar, skrattar så vi nästan gråter åt "Excuse me. I was expecting a glass bottle..." Du säger: "I am glad we came here. This is more us, our situation." Trots att jag kanske började med att avfärda de finare krogarna, så gör det mig nästan ledsen att du säger så. Tar ner oss på jorden. Men du vinner mig tillbaka, hela tiden. Du tittar på mig med dina mörka ögon och jag säger: "What?" och ler, och du säger: "Nothing. You're pretty."
När vi promenerar tillbaka mot Nordhavn pratar vi om sex. "I thought you said you had only ever been fucked before", säger du. "No, I think what I meant was... I don't like it when a guy is too tender. But you are fucking me, in a good way. What did you think, that I was going to be completely passive?" - "Yeah, I don't know. You are not. But some girls are, you just think 'Hey, are you even here?!'"
Du pekar på några statyer på taket till en konsthall och jag tittar på himlen som blivit rosa mellan husen. Gatorna är breda, Mcdonalds är "altid åpben", det är en fantastisk kväll. Tidigare pratade vi om huruvida Birkenstock är tyskt, och plötsligt passerar vi "Birkenstock - Made in Germany". Det är en kväll som har många frågor, men nästan lika många svar. Det är en självklar kväll. Vi irrar inte runt bland irländska pubar, utan svänger ner på en lummig bostadsgata för att hitta ett litet torg där en bar ligger i ett lågt hus med värmelampor, tända ljus och kuddar. Vi sitter utomhus, delar en flaska vin och pratar. Om resor, om att vara ensam, om andras förväntningar och om frihet. Du säger att du hade kunnat skådespela de här dagarna, agera. "Have you?" undrar jag förskräckt. "No. Not at all. And there is no way you can prove it, but I have been completely honest. And I would never have had sex if I didn't want to." Du pratar om hur känslomässigt instabil du är. Du tar av dig din jacka och sitter med vit -tshirt mot brunbrända armmuskler, med ditt tjocka svarta hår som faller ned i pannan när du drar undan den med fingrarna som en kam. "The only thing I haven't said is that I am unsure about what kind of contact we should have after this. It is as if we have been swimming towards this island, all persistent, and now we've reached the island - what is left?" Du går in i en lång monolog om detta, om att det inte är realistiskt att tro för mycket, snurrar in dig i att jag ser saker på ett negativt sätt, trots att jag bara vill få sanningen utlagd framför mig, utan att lindas in i bomull. Jag säger att det hade varit trevligt att hålla kontakten, och då tittar du förvånat på mig. "Of course we are gonna stay in touch?!" Du reser dig upp för att gå på toaletten, du tar mitt huvud mellan dina händer och pussar mig på huvudet. "Most people don't appeal to me, I don't fancy a lot of people", säger du och sedan: "Could there be an element of us getting along so well because we WANT to get along?" och vi tittar på varandra och jag vet att båda vet.
När vi lämnar baren har vi kommit in i ett sådant ljuvligt flow, vi pratar och skrattar mellan gatorna, förbi tvätteriet, ned mot puben vi hamnade på dagen innan - med hunden och rökarna och de gamla kufarna. När vi öppnar dörren är det som att tiden stannat och vi har klivit in i någons privata husfest. En blonderad kvinna med slitet ansikte skriker "Roggy! Roggy! Rocky!" åt dig och vi tittar på varandra och fnissar. I baren sitter en man med askgrått, fårat ansikte och mumlar på danska. Luften är tjock av rök, jukeboxen spelar Bon Jovi och en whiskey och en tuborg kostar 49 kronor. En man välter en stol och gör en stor affär av det, behöver tre man som hjälper honom. Kvinnan i baren är liten och nätt med asiatiskt ursprung, fnissar lågmält åt allting. Två män spelar kort som om de satt i fängelse och vi pratar under hemsk dov belysning.
När vi kommer hem igen gör du en teatermonolog för mig. Det tar ett tag till jag förstår, jag är på väg att avbryta dig och fråga: "What books? What do you mean, you are not even a teacher?" men sedan är du så jävla fin med dina uttryck, dina konstpauser, ditt tonfall, ditt röstläge. Efteråt masserar jag dig, som jag lovat. Jag drar mest med naglarna över din rygg så att du stönar och får röda märken. Vi ligger i sängen och jag råkar nämna något om J, i ett sammanhang, du säger "I don't want to know. This is making me jelaous!" och säger att "I am sensitive, I told you"... så säger du att du dejtar en tjej i London, att du ska träffa henne igen när hon är klar med en tv-produktion. Jag kallar henne ironiskt för "Your girlfriend, the TV-star" och jag tror det gör dig lite glad, men du påstår att jag nu är upprörd, du säger: "Your breathing has changed", och efter ett tag, lite kyligt: "I don't think we should have sex now. I see you online all the time. I know you are chatting to others. It's not like I am stalking you, but I am interested in you. I like you, I want to know what you are up to. Do you know that you are cool as fuck? You are far more inspiring than you will ever know."
Det blir morgon. Jag ligger med ryggen mot dig, du drar mig närmare, jag känner värmen pulsera från hela din kropp. Jag ställer en fråga till dig och vet exakt hur du ska svara, med vilket tonfall. Och du svarar exakt så, med samma tonfall som spelats upp i mitt huvud.
"Are you angry with me?" säger jag.
"Am I angry with you?", upprepar du med mjuk förvånad röst medan du stryker mig över min kropp.
"Noooo", fortsätter du med samma mjuka röst.
"I want to take you from behind", viskar du efter ett tag. När du kommer djupt inne i mig, vet jag att det kommer rinna ut lagom till bussresan - så att jag tar med mig dig tillbaka till Sverige. Sperma är DNA och varje DNA är unikt. "It's like bringing a part of you into my flat even though you've never been there and we also parted in a different country", skriver jag senare när vi kör över bron. "So a part of me gets to go to Gothenburg already!" svarar du. "So the rest of you will come too?" undrar jag. "I already told you I would", säger du.
Vi packar. "Do you want me to take that?" undrar du och pekar på min otympliga väska. "No no, it's OK", säger jag. När vi går ut trillar den av min axel, och du säger bestämt "Come on, give it here!" och sedan tar vi tåget till Österbro och utan att kolla på någon karta guidar du mig till Kalaset och vi äter frukost. Jag tar en metro, ler åt ciggpaketen, "Rygning kan draebe" - Röking kan drabba. "Jag är liderlig." När vi korsar övergångsställen säger du att det kanske är bättre att du flyger till mig någon gång istället för att ta tåget från Stockholm när du ska jobba där i september. Jag känner mig förvirrad. Nickar. "This is 'last day' weather" säger du om blåsten och den grå himlen. Jag håller med. Det här är sista-dagen-väder. Drifting around in last day weather.
Ibland pratar du om renässansen eller något, jag vet inte riktigt. Jag tycker om att höra dig prata, berätta om vad som är viktigt för dig, vem du är. Ibland börjar du en mening med något oväntat, som "When I was in the army..." och jag tänker "In the army?!" och andra gånger står vi i lägenheten som vore vi ett gammalt par och säger till varandra: "Can I take this shoes, or is it gonna rain??" - "How do I turn the tap of again?" Det omsluter mig - nuet. Att vi bara finns här och nu, att ingenting annat längre existerar. Det jag tycker om med människan, hon som är så kass på många sätt, är förmågan att anpassas. "It's like we live here now, you and me!" säger jag när jag pustar ut under Louisiana-affischen.
Vi kommer ner till Islands brygge. Du klättrar i en orange ställning. Det blåser, vi huttrar. Det ser ut lite som Liverpool. När vi går längst med motorvägen och håret flyger åt alla håll, säger du: "If you write about this, can I read it?" jag svarar "No." Tidigare sa du till mig att jag skriver "... like a pulp serial journalist. Like a stream of consciousness, but a considered one. It is descriptive and loaded."
Vi står vid busshållplatsen jämte en grupp barfotahippies som ska till Berlin. Du håller om mig, stryker mig över ryggpartiet precis ovanför rumpan, skrattar uppsluppet, säger: "Such a great body" , skakar lite på huvudet, kysser mig med en självklarhet som inte tidigare funnits utanför sängen (Precis som J, när han åkte från Sverige.)
Vissa saker du säger får mig att rysa, för jag har redan hört dem. Vissa meningar du säger har J redan sagt. Ni är så olika men vill ha precis samma relation till mig. Nästan alla komplimanger jag får har jag redan hört, har sagts på precis samma sätt. Ni får mig att känna mig sexig och rolig på precis samma vis. Ni är båda priviligerad privatskola. Men du är konst, ångest och djupa samtal. Du är skjorta, parfym, teater och text. J är fotboll, coca-cola och Peep Show. J är manlig tystnad, samma tröja, lads-weekend.
Jag. Känner. Mig. Så. Rik!
"Don't wait for the bus to leave", säger jag och tänker på mannen vid bussen i Paris. Som låtsades springa med, som vinkade och gjorde hjärtan med händerna och improviserade tårar. "Safe trip", säger du och jag säger "See you soon" och du går upp för bron, förbi slänggungorna och ner mot tågen.
No comments:
Post a Comment