"Du kan ingenting, men du lär mig väldigt mycket"

Allt det jag vill ha ska jag få.
Allt det jag drömmer om ska bli mitt.

Träffade lillebror och jag kunde andas igen för första gången på länge. han gav mig liv och han förstod och han sa:

"Jag känner dig bättre än någon annan, även om du inte tror det. Du kommer inte gifta dig med J. Det kommer en tredje eller en fjärde britt in i ekvationen. Det finns inte en jävel i den här staden för dig. De som finns här har levt ett liv du känner igen och kan relatera till. Du vill inte ha det, du kommer söka dig någon annanstans. Enkla billiga psykologiska förklaringar fungerar inte på dig, á la 'du dejtar britter för att komma över D', det är mer komplext. Jag tror att dina bakomliggande orsaker är djupare, mer förenliga med ditt inre och hur du vill att ditt liv ska vara och bli. Du är fördomsfull mot din hemmaplan, och det är okej och det är rimligt. Det sista du vill är att spegla din egen uppväxt i någon annan. Du vill inte förstå. Träffar du någon här är risken stor att du förstår honom. Du kan leva och verka här, men du vill inte träffa någon. Du är öppen för det, om det händer, men du lockas inte av det. Du vill inte leva om ditt liv, du måste erbjudas något separat som kommer utifrån, annars upplever du en stagnation. Du vill inte känna igen dig själv. Men det är i små skalor; du vill kunna relatera kulturellt. Du vill ha en sfär, det ska vara välbekant - men inte 'in your face'. Du kommer inte bli kär i en senegales. Allt det här är grundat i ett hat mot din uppväxtort. Det finns inte en jävel för dig i den här staden. Bara att prata svenska med en kille är en stor turn-off för dig. Det är härstammar i vad Fjärås kunde erbjuda dig. Det du innerst inne vill ha finns inte här. Jag avundas att du är en simpel människa. Du är intelligent för du kan se saker i många perspektiv och du kan sätta dig in i olika människors liv, men du nöjer dig efter två tänkta steg istället för efter 799 tänka steg. Du har inte så hög kortistolnivå. Du tänker kort, ett varv, sedan har du tänkt klart. Ångest handlar om rundgång, och så tänker inte du. Metaforer grundar sig i något fysiskt. Du vill ha en storstad för att du där inser hur oviktig du egentligen är, samtidigt som det är i storstäder ditt storhetsvansinne föds.
Individen i kollektivet; en mikroskopisk del som utgör ett stort bultande hjärta."