sommarångest. när vi träffades här hade mitt knallröda hår övergått i en svag rosa nyans genom många duschar, ibland två om dagen, och jag hade den korta gröna jackan med fuskpäls på mig, som du älskar. hörnet där vi sågs, det var ungefär som på bilden. när staden ser regnig ut även i avsaknad av regn. vi finns kvar i den sängen, vi finns kvar i den sängen som främlingar, sammanflätade med benen. i ett rum som luktar instängt av sömn och sex och ett fönster man inte kan öppna, för då röker folk. har jag varit på det sushistället nedanför? ja det har jag, men det ser inte ut som jag minns det.

varför slutade du, varför tog du upp oss igen, varför vill du ha mig nu? "i don't know, i just think it was all a bit too much." jag svarar: "i am going to be twice as bad this time." du skrattar, säger "i am up for it, i am up for it!" jag älskar ensamheten just nu, frodas i den, utvecklas i den, öppnas upp i den. vill inte träffa någon, alla stör mig. kaffe i sängen, serier, omgiven av böcker, läser långsamt. tidningar, bläddrar. du skriver "I will press myself up against you, your lovely arse", jag svarar "force yourself onto me", du svarar "haha no!"

på din jävla buss till suburban kingston för att kolla på wimbledon med mummy and daddy.

du säger att du och jag ska kolla på game of thrones, jag säger att du och jag ska kolla på friday night dinner. du undrar "what's that?" för sjätte gången, och jag blir vred, jag har skrivit om det så många gånger.

jag frågar:

what does my dad do?

du svarar:

accountant and part time golfer (blinkande smiley)

jag frågar:

what did we eat the theme park?

du svarar:

fish and chips

jag frågar:

what did i forget to bring to london that i had to go and buy?

du svarar:

contact lenses

allt är förlåtet. jag bokar flyg till gatwick, lättad, lycklig. jag har aldrig varit på gatwick innan. känns som ett nytt kapitel, frisk luft. du ska jobba på fredagen, typ 10 downing street... jag ska vandra runt vid leicester square, covent garden. låtsas att vi är gifta, jag ska möta upp dig när du slutar. varit ensam hela dagen, läst på kafeer. du har kontorskläder på dig (ta mig på skrivbordet?) hoppas det regnar. eller hoppas london badar i överjävlig högsommarhetta! nu när jag har bokat, du som tjatade på mig: my parents will be on holiday that week, yes perfect.... så blir jag verklig för dig igen. jag är inom räckhåll. så avlägsnar du dig försiktigt, skrämd av dina egna behov och impulser.

en del människor vill man helt oförklarligt göra så många tjänster. vill man ge allt.