Jag är så sugen på att resa själv igen. Ta med Nina Bouraoui böcker och ligga på en hård hostelsäng och känna min egen puls. Inte för mycket äventyr, mest trygghet. Tystnad, tristess, nya omgivningar. Cigaretten jag röker halvt inne halvt ute, mot en smal beige husvägg, så att det stinker i pytterummet sedan. När jag blundar är jag tacksam att jag var för rastlös för att lära mig ett till språk. Allt låter så främmande, så lugnande. 

Det finns en plats som ser ut och känns såhär.