we are here

det var som att kliva rakt in i mitt förflutna för att ett par timmar senare återvända till min framtid. glad över din nya riktiga lägenhet, dricker en ocean, lutar oss ut genom fönstret, pratar om syrien. du säger att du bara ville leka av dig ett halvår, sedan hade allting blivit annorlunda, bättre. att du insåg efter tre nätter utan mig hur mycket du älskade mig, behövde mig, inte kunde leva utan mig. jag tänker att varje ord du säger är sant. vad tjänar det till att ljuga, att bete sig beräknande. du säger att det sårade dig att inse hur mycket mer jag betydde för dig än du för mig. vi sitter på en kedjerestaurang på Södra Vägen. helt rätt ände av stan, detta. "More cosmopolitan" säger du och menar att till och med tjejerna är snyggare här. högt  i tak, stora vinglas. det blir en korthuggen sentimental diskussion om oss, som snabbt verkar övergå i en kamp om att "ha rätt".... du är verkligen deprimerad, du är verkligen oerhört ledsen och förstörd liksom inuti. jag lallar runt som vanligt, glad i hågen. bara neddragen tillfälligt av ouppfyllda begär. ser Adele på ett omslag till i-D och saknar då England omedelbart, intensivt. som en kort chock. vet inte vad exakt det är jag saknar. säkert inte Derby, Burton. mer WH-Smith intill Stansteds ankomsthall. något meningslöst och tomt. julfesten hålls på samma ställe som förra året - då när vi inte gick, när du checkade in på Eggers klockan 4 på morgonen och jag tog en taxi till mamma ett par timmar senare. avstängd så när som på darrningar, himlen mjölkvit och rå. nu får du en ny chans! att gå ensam. 

ensamheten sitter i väggarna i din lägenhet. soffan är alldeles för liten. pasta i glasburkar. en antik vas inhandlad i stockholm. den indiska tjejen som växte upp i birmingham och nu bor på lidingö - vad hette hon, shiobana? - du gav muminkalendern till hennes barn, den du hade köpt till mig. "I was angry," säger du. jag frågar varför, undrar genuint. du svarar: "come on? because you are happy without me!" du köpte den på helsingfors flygplats, du ångrade dig. du är sårad för att jag styr bort samtalet från mitt privatliv mot världspolitik, du är sårad för att jag sitter flera meter bort på en köksstol och samtalar stressat du är sårad för att jag inte gräver ner mig i oss.