Jag horar ut min röst. Den låter professionell och ihålig. 

När man vuxit upp är det ingen som spelar Pink Floyd på gitarr för en i sängen medan man ligger och gråter. När man vuxit upp har alla fullt upp med sitt. Allra mest jag.

Varför tar inget någonsin slut. Hur kan alltid bilar rulla, kaféer öppna, människor skratta och barn födas