Vi ska aka till Kopenhamn i juli tankte jag. Senast jag var dar var nar jag som 18-aring tog bussen dit runt 06 en morgon precis efter att min davarande pojkvan gjort slut, i nagon slags flykt eller i alla fall som en del i mitt sorgearbete. Satt mest pa Stroget och drack kaffe pa en dansk motsvarighet till Espresso house, nagot sa in i helvete deprimerad. Pa kvallsbussen tillbaka till Goteborg traffade jag sjalvklart pa ett riktigt psykfall. En stirrig snubbe som skrek och pratade for sjalv, samt lite da och da laste in sig pa toaletten och rokte. Nar bussen korde upp over Oresundsbron fick jag vansinnesbilder over hur denna man tvingade ner bussen i havet med pistol och sprangladdning. Riktigt sa blev det inte, men pa Eurostop i Halmstad stannade chaufforen och ringde polisen. Varfor fattade jag aldrig, men en cigg ombord kanske racker. Var ett javla nervrak nar jag gick och lade mig den kvallen, men den dagen var anda en stor seger.