Storstadsghettot

Vi bor alltså längst med A45 som sammanlänkar Birmingham och Coventry.... ah det är fina grejer detta. Speciellt när Moseley ligger så nära på en karta, där man kan indulga sig med lite Spanish tapas, "Birminghams most creative" och livliga Fighting, men nej. Här ska vi vara. Och jag blir så, jamen, ödmjuk mot detta ibland. Swan island. A45. Kala träd och lite skräp som flyger runt.

Och så nu Tesco Extra som de bygger tvärs över vägen. Stort blaffigt jävla mataffärsmonster. Allt tar de över. Inte en jävel får nöjet att besöka vin och osthandeln för att sedan ta sig en sväng till grönsaksbutiken osv osv. Allt i ett, "Every little helps", inget är lokalt eller närodlat och allt är bara skit. Bilar och avgaser och stora jävla kontorsbyggnader och bussen som är sen och sedan full och sedan blir det bråk och...

Jag är inte ens ironisk, det är nästan mysigt! Jamen det klart det inte är Grimsholmen-mysigt, men detta är också en form av.............. idyll? För att det inte är "coolt" eller hippt, utan folk ba "Birmingham???" Jag älskar det.

Det är inte direkt något att hänga i granen heller, det förtjänar väl sitt icke-rykte. Men just därför är det så lätt att slappna av, och kunna forma en egen känsla. Av de tre Engelska städer jag bott i... Birmingham wins.

Imorgon är jag ledig, ska till Derby. Umgås med Suzanne. Derby får 2/5 i betyg av mig. Det absolut bästa (det finns en del pärlor) är Jack Rabbits. Så in i helvete bra är det! Åh Jack Rabbits!