Vem känner jag i Hjällbo?

Det jag trivs bäst med på det här jobbet är sammanhanget. A:ets bror kommer in med sin söta 3-åriga son som tultar fram till mig, orädd och snabb bakom disken, lämnar över en minihand full med godispapper och sockerkuvert. Sedan fylls hela kafet med tjocka släkten. Jag läser upp smoothie smakerna för brorsan som översätter allt på arabiska och sedan rusar sonen fram till mig, snabbare än blixten, visar sina mjölktänder och rynkar på näsan, skriker "AAAAARRRGGGH!!!!"

Jag har ju egentligen levt segregerat hela mitt liv. Det var lite som att det oundvikligen släppte i England, i Birmingham. Min bror hävdar att Göteborg är världens, VÄRLDENS, mest segregerade stad. Han måste ha läst det någonstans och inte tagit det ur luften, men jag funderar på det. Varför flyttar inte vänstern till förorten? Innerstadsvänstern som kämpar för så mycket, på pappret. Varför bor inte de i Hjällbo? Hjällbo ligger 12 minuter från Centralstationen. Att det inte är centralt nog håller inte. Det känns som att i England reflekterar folk mindre och handlar mer. Människor från olika bakgrunder flyter ihop, bor nära varandra, grannar, som det ska vara.

Om jag får barn ska jag låta dom växa upp i stan. Landet, eller småstan - det som alla betonar som postitivt, jag kan inte se det. Kanske om man är pensionär, kanske, men att låta barn växa upp i småstaden. En Svensk sådan. Det känns väldigt 50-50 att man blir normal, orädd, öppen och sund. Skogen, naturen, fridfullheten, lugnet. Det känns fejkat. Förställt, som en kuliss. Skoghelvetet finns kvar! Jag kan åka dit en helg om jag kommer ihåg att köpa gummistövlar och en jävla korg att plocka svamp i.

Jobbar folk med slöja i Sverige? Mer invandring till Sverige, mer folk, mer jobb, mer människor. Enda lösningen. Låt förorter växa ihop, låt folk bo grannar, städer byggas. Bort med kylan!

Jobba imorgon igen. Ser fram emot det. Mysigt.

London i tisdags förresten. 5 pund för en tågbiljett. Too good to be true. Lindal hotel i Harrow, värsta sunket någonsin. "This is a £3.50 door" sa D om både toalettdörren och dörren till själva rummet. Mögel överallt, toaletten ca en halv kvadratmeter stor med blommigt snuskigt duschdraperi. Cigarettmärken på nattduksbordet, sunk sunk sunk. För £70, haha! Persisk middag i Harrow, taxi som var 45 min sen till Wembley stadium, Zlatan som spelade i nr 10, 48.000 i publiken varav 40.000 (kändes det som) Britter gjorde vågen gång på gång på gång på gång. Tecken på tråkig match. England vann 1-0 och vi gick till Thirsty Eddies där Sverigemålade ansikten stod på rad till baren för att beställa pints. Happy L'nd'n!