Världen full med de störda

Det ösregnar såklart här och sitter på buss 58. En man kliver på och sätter sig jämte mig. Han klappar till mig på armen och jag stänger av min musik och vänder mit mot honom. "Someone just farted, someone just farted. Can you smell it? I could smell it as I got on the bus." Det är kanske det sjukaste en fullkomlig främling sagt till mig i ett sådant sammanhang, på en buss! Jag kollar ner i marken och flackar med blicken och ba "mmm" och sätter på musiken igen. Han klappar till mig igen och frågar leende vad jag lyssnar på. Jag svarar inte och han säger "Do you like rap music?" precis som vi åker igenom Digbeth och han börjar peka bortåt in mot Custard Factory och försöker, jag vet inte, tipsa om var det finns bra rapmusiker. Han babblar på och när bussen byter chaufför lutar han sig närmare och säger "You know, this is why I hate these buses, they change driver and they dont think about the fact that people need to be somewhere." Här har han gått över till att försöka samtala om något mer vardagligt då jag tydligen inte blev imponerad av hans kunskaper inom rap.

"Do you like rapmusic", alltså den... klassikern.

Som när jag satt i Bältesspännarparken (heter det så...) ca 16 år och läste eller väntade på någon. Och det kom fram en ensam snubbe och frågade mig på Engelska "Do you want to go to a cafe with me?" Den absurda frågan. Jag vill liksom skratta också, jag vill verkligen det, men vet inte vad som triggar. Så jag går naturligtvis därifrån. Hade jag i min fulla rätt suttit kvar hade jag varit väldigt obekväm, så för min egen skull bara går jag. För att han beter sig som han gör. Det här sinnessjuka beteendet. Ta sig rätten att avbryta någon i dennes sysselsättning och helt ogenerat ba blablablabla.

Sedan jobbet. J har på sig raggsockor och mössa i sängen. Jag har två täcken. R råkar sätta på en maskin tvätt med tvättmaskinsfiltret på tork. Allt vatten läcker ur från tvättmaskinen, grannen under knackar på och berättar att det droppat ner vatten genom hans tak. Haha. Fuskbygget. L som snickrat ihop disken på jobbet, vi står på en trasig plastpall för att nå upp till kassan då han byggt allt i sin egen längd, hyllan med milkshakeglas, båsen som ska avskärma borden, det halvdana. Lysknappen i vardagsrummet som är fastborrad på snedden. Bara den. "Oj, det blev snett, skitsamma, nu går jag och tar en pint!" Alltså. Haha.