Let me release this ghost

Du flyttade hemifrån och du var inte alls självsäker.
Inte bland tjejer, how could you?

Du hade "the boys", och det var precis som vem helst in the UK men du råkade hamna inom de kretsar där man. 

Där man?

Jag hade varit OK med vad som helst, jag hade varit ett våp.

Och med dig det var precis så. Du såg mig, du gjorde verkligen det, men i andra rum såg du mig med dina vänners ögon. The Boys. Jag ville vara underlägsen, förbisedd. Jag längtade efter det.
Kanske kunde du gått hårdare på. Ignorerat mig mer. Inte sett så ängslig ut. Slutat vara så osäker, hård arrogans istället. Hata mig, why don't you. Bara kasta det på mig, ge mig det, jag kan ta det, JAG VILL HA DET!

Döda mig, förstör mig, förgör mig!

Du vill inte att jag ska möta de närmaste och jag förstår dig, accepterar dig, respektar dig, uppfylls av dig, dör för dig!
Jag vill inte det - jag vill ha dig som du är, precis så kall och hård och elak och så tärande.
Så närande!

Ibland när vi är med dem, du låtsas som ingenting, som jag är en bland dem. Jag vill ha det så. Du tror jag står ut för att jag inte bättre kan få, men jag vill inte mer, jag vill inte fler och jag vill inte shed a tear.  

Du skrattar åt det rimmet, för du kan bäst, du vill inte ha konkurrens, därför är det kul, är det quirky, är det nytt, och allt med mig är en lyx.

Jag får inte träffa dina föräldrar. Jag vill inte det men jag hade velat att du hade velat. Det är en del av dig en del av det jag gillar med dig, som jag gör för dig, för oss, men det finns inget oss, inget hopp - Mathilda just pop!

Musiken kommer först och jag vill att det ska vara så. Ligg inte kvar i sängen. Har du inte någonstans att vara, folk att möta, idioter att döda?!

Jag ligger underst. Såklart. Du är så smal och jag som  hatar det. Det verkligen stör mig. Men du är någon annan  än dem.

Jag andas lika lätt som du andas tungt.

You wonna cry, well come and hold me then.

I think I need  the blessing of some holy man.