Piece of art + text

My take on "gestalta ett konstverk" (bild: Hannah Starkey)


















Hej baby!

Om du bara visste hur utflippad den här månaden har varit. Jag hittade inte lägenheten jag skulle bo i första dagen, jag kan liksom inte läsa kartor? Trots detta var jag inte ett dugg orolig. Jag var i värsta storstaden och trots att klockan var typ två på natten så fanns det inte bara en massa skummisar att fråga, jag fick liksom hjälp av en barnfamilj! När jag väl hittade var det såklart en ganska sunkig lägenhet. FEMTON trappor upp och ingen hiss! De jag bor med är trevliga men lite konstiga. En söt kille som heter Juan som kommer från Peru, du hade älskat honom. Sen är det två tjejer till. Den ena heter typ Annissa (jag är inte säker) och den andra Sara. De verkar schyssta men väldigt helylle, jag tror de är här för att på riktigt studera liksom?

Jag har inte hittat något jobb än men jag har hittat den stora kärleken! SKOJA! Nej, men jag var ute med Nicole och Marco. Det var de enda jag kände här då och de erbjöd sig och just då var jag dem evigt tacksam, du vet hur det är. Så vi gick till en bar som var så konstigt utsmyckad, det hängde allt möjligt på väggarna. Skor i gamla snören, smutsiga skynken, torkade rosor över hela taket och då och då föll ett ett gammalt rosblad ner i ens öl! Efter midnatt förvandlades stället till värsta nattklubben och de släppte in hur mycket folk som helst. Nicole och Marco drog och jag stannade kvar ensam. Det var i kön till toaletten som jag träffade honom. Han heter Philip och kommer från USA. Vi hängde i princip varje dag efter det! Jag vet inte var han är nu, han skulle resa vidare men vi ska hålla kontakten. Jag vet att han kommer höra av sig. Han är snygg och rik och det enda som egentligen stör mig är hans amerikanska accent. Jag hade vant mig vid brittiska nu och då låter amerikanerna så mycket mer glättiga. Korkade och som om varje påstående är en fråga. Men det är väl en mindre detalj antar jag. Eller vad tycker du?

Jag saknar dig. Kan du inte bara skita i John och ditt gamla tråkiga jobb och komma hit nu? Det är inte samma sak utan dig. Det känns som att det var rätt beslut att lämna dator och telefon hemma. FATTA – inget internet på över en månad! Jag hade varit internationellt efterlyst om inte mamma visste om att jag medvetet gör så här!

PUSS OCH KRAM!

P.s Gillar du bilden? Phil tog den på mig för en vecka sedan, det var samma dag som han stack. Han hade hyrt en bil och vi körde långt utanför stan och satte oss på en deppig gammal vägkrog. Men det kan man inte tro, visst faller ljuset fint?