Sitges

På tåget från Passeig de Gracia till Sitges idag. Jag var så lycklig, tillfreds, glad. Glad över att vara glad. Glad över att inte grubbla. På tåget hem 7 timmar senare - likadant. Solnedgång över Stiges medan några högljudda ungdomar rökte på. Tågrälsen som inte syntes, bara hav och rosa himmel.

Fick mig att tänka på något jag läste av "hejsonja". Hon hade varit på liseberg och kom till en insikt när hon blickade upp mot en åkattraktion:

"Och det var när jag blickade upp på attraktionen Hanghai (som gungar och snurrar samtidigt) som jag kom på att om 100 år är alla kroppar på Hanghai förmodligen döda.

Och många av dem betydligt tidigare än så. Jag kände mig så lättad när jag tänkte på det. Inte lättad för att jag satt på fritt fall (och lättade från stolen) utan för att det kändes som att alla mina problem blev så mycket mindre.

När jag blickade mot Hanghai och alla dess blivande små lik så blev det för några hundradelar så blixtklart att njutning är meningen med livet."

Approaching on a train