av längtan till dig

Det är något så bitterljuvt över populärkulturen. Det är allt det kommersiella och konsumerande i vardagen jag saknar i det andra landet. Att sätta på TV:n och veta vad säsongens alla nya program heter. Lära mig nya uttryck genom dem. Se den senaste reklamen på bensinstationen, köpcentrat, restaurangen, bussen. Begrunda klädaffärens nya logga. Känna stämningarna kring IS och Skottska valet. Bara vara med. Vad tänker de på nu, hur klär de sig, vad bryr de sig om? När man bara får vara inne i samhällsorganismen, märka av alla små små förskjutningar. Det saknar jag. Se veckoblaskarna bytas ut på en torsdag- travar i högar på tobakskioskens golv, lusläsa kedjornas nya menyer, studera utbudet som förändras i mataffären.

Något har förändrats i familjen på senare tid. Det vilar en så disträ, ockuperad känsla över det som tidigare var lyhört, punktligt och välkomnande. I huset på Ashby rd är en del möbler borta och med dem en känsla av något ombonat. En annan hunds doft breder ut sig. J svarar inte lika ofta i telefon, man får göra upprepade försök att nå honom. Det har bildats en avvaktande kyla inuti mig, över att ha blivit motbevisad. Att han inte var så trygghetsknarkande som jag trodde. Och G - hon är som uppslukad ur jorden. Hur är det hos dem nu? Ligger det en sorg och vilar där, över nedtrappningen av allt det sociala som var hela meningen med livet? Andäktigt återvänder jag av en anledning som mitt i allt känns så påtagligt trygg och förankrad - som gäst på ännu ett bröllop.