Forward, then back again, forward, backwards

Jag vaknar i gränslandet Derbyshire - Leicestershire till dis, dimma och mjölkvit himmel. Natten innan körde vi (inte jag) de 23 milen från Stansted till Moira. När vi kom fram var klockan 03.15 och Shetlandsöarna hade som tredje räknade county röstat nej till skottsk självständighet.

Under dagen gick vi genom ett nedgånget Burton, där jag inte kunde låta bli att hela tiden utropa: "What's happened here then?" "Has this closed down too?" "Didn't that used to be....?" "Wasn't that...?" "I can't believe...."

Jag blir nästan arg på allt, känner mig berövad, snuvad. Det är som att jag bara får se halva versionen den här gången, som att resten är ***under konstant konstruktion*** från och med nu.

Sedan blir jag lugn i någon standardiserad mänsklig evolutionsmening när jag ger en väns 3-åriga barn ett kuvert med 5 pund i, och hon räcker det till mig med sina små händer och ber: "Can you open it?" Så håller hon sedeln som vore det 1000 pund och minuten senare springer hon runt och frågar sina föräldrar: "Where is Tilda? Where is Tildaaaa?"

På en fika med gamla vänner är det påtagligt hur sömnigt allting blivit. Det vilar en trötthet över alla när jag optimistiskt frågar om de nyligen besökt det där stället vi alltid brukade gå till, och får till svar: "No we haven't been in there for at least a year."

Kollar på H och fattar med ens hur fånig jag ofta är. Det finns ingenting att romantisera här. Det är eller så är det inte. Och detta råkar inte vara så mycket.

Men sedan är det som att jag översköljs av den välbekanta värmen när några män kommer fram till mig och E och frågar var  man ska gå ikväll egentligen, och gör det så artigt och självklart och uppmärksamt. Men vi vet inte. "I'll be in the hotel by 11 again then...."

Och när jag sitter i taxin och, "darling-where-are-you-from" leder till att taxi chauffören listar alla ställen han besökt i Sverige (Östersund, Örebro, Uppsala) Hans ena bror är pizzabagare i Sverige. Den andra busschaufför i Norge. "It's good yeah. It's a good life." Själv kör han taxi i Burton. Han bodde i London innan, men det vill han aldrig göra igen. 

Who was that then? Is that your friend? Is she English?

She is half danish actually.

Ah, is she? Is that a good country, Denmark?

It's good.

Då plötsligt känner jag igen allt. Myser ner mig totalt.

Brittpakistanierna klädda i Von Dutch, allas hat mot Birmingham, that's right darling.
 Saknar Brum nu, ju mer skit alla snackar.

Taxichauffören kör mig till dörren, noga med att det ska vara rätt hus.

"Very nice to meet you. Good luck now, with everything. Good luck in life."