☆

"Gick längs landsvägen som de tvingar på en att uppleva."

Den meningen fick mig att tänka på när jag var barn men inte jättemycket barn och jag satt i pappas fina bil på väg till en golfkurs som jag led av varje minut. Sedan kom vi hem och det var en hemsk solig söndag i slutet av sommaren. Pappa klippte gräset och som jag hatade det där idylliska brummandet som spred sig runt om alla villor på gatan. Vår trädgård verkade aldrig ta slut. Så skulle man äta kvällsmat på altanen och oja sig över doften av nyklippt gräs, njuta av närhet till skog och bad.

Några år senare när mamma och vi bodde ensamma i huset var den stora trädgården med både fram och baksida ett stort övervuxet hängande ok på allas axlar. Naturen ruttnade.