Jag älskar att läsa en text jag skrivit, ett tag efter att jag skrivit den. Jag känner aldrig igen den, jag minns den aldrig så som jag läser den.
Har blivit attraherad av universitetsmännen nu. Min seminarielärare påminner om ett ex. En annan skrev om min hemtenta:
"Jag tycker att analysen och dina iakttagelser känns väldigt väldigt lovande.
Just nu blir tyvärr texten väl kort, vilket är synd när den känns så lovande."
No comments:
Post a Comment