Jag vill att sex ska vara bra psykiskt. Jag vill tränga in i din hjärna, jag vill förstå dig och din renhet - det som du är mitt i all din storartade alldaglighet. Du är sportig, men inte. Du är posh, men inte. Du är misogyn, men inte. Du är simpel, men inte. Du är intelligent, men inte. Nu döljer du dig från mig, du markerar att jag lånar dig. Därför är varje gång vi ligger den första gången och sista gången. Du vill att sex ska vara bra fysiskt. Classy chassis, soft skin. Du säger att vi har det: sexual chemistry. "You never say no", sa du i London. Jag hade inte tänkt på det innan - jag vill ju inte säga nej? Jag smetar in dig på mina beige lakan i min king size säng. Jag visar dig en artkel i Vice om en kille som skickat ut formulär till ex-flickvänner och ligg, där de får betygsätta hans förförelseteknik, hans oralsex, hans förspel, fetischer, huruvida de skulle göra det igen, osv. Du läser högt och skrattar.
"Would you go there again?" frågar jag dig och syftar på mig själv.
Du svarar: "In a heartbeat. Absolutely."
"Would you go there again?" frågar jag dig och syftar på mig själv.
Du svarar: "In a heartbeat. Absolutely."
På lördagen regnar det på ett sätt som slukar all min energi. Vi går och tittar på pingvinerna. I mars, dagen innan vi träffades, skrev du till mig att du kommit hit för att "Have a couple of beers and see some penguins." Jag trodde du menade att du faktiskt skulle titta på pingviner. Jag trodde du menade allt det du sa (undantaget morgonen efter vår första natt, när du sa "Maybe we should get married. My mum would love a wedding.") Kanske för att jag själv mest brukar säga saker jag faktiskt menar. Vi går till en sportbar och ser Gerrard spela sin sista match och bli avtackad på plan. Vi pratar om hur många sexpartners prins William haft. Det rör sig om 2- 4. Antagligen två eller tre. "Farage or Miliband?" "Mark Corrigan or Miliband?" sådär håller du på. Miliband verkar vinna hela tiden. Vi skrattar. Du berättar om när din pappa "got slapped at a dinner party by his friend's pro-animal-rights-feminist- wife." Jag säger torrt att det finns ju ingenting värre än en sådan, och du flinar. Jag börjar tröttna på att mekaniskt och inlärt säga emot dig på punkter där jag nog egentligen håller med dig. Jag säger att jag också hatar känslan av att staten sitter barnvakt. Du frågar vad jag tycker om alla killar som omger oss, med beanies och skägg och tatueringar. Jag svarar att du borde ta efter den stilen om du vill att jag ska loose interest in you, och det är väl det du vill? Du tatuerar hellre in Nigel Farages ansikte på ditt lår än mitt namn på ditt bröst.
Du blir nyfiken på snus, köper en dosa på 7-11. Lägger in en prilla under läppen, sitter tyst ett tag.
Du håller bara hårt om mig när ditt stånd slår mot min svank. Din vänstra hand sluter om mitt högra bröst. Tidigt om morgnarna ligger du så, ibland också mitt i natten så att jag väcks. Du väntar, med tålmodig otålighet, på att jag ska vakna och vända mig om. Jag gör det till slut, hade alltid kunnat göra det tidigare. Men jag vill dra ut på det. Jag vill känna din andedräkt mot min nacke och ditt stånd som rör sig uppfodrande mot min ryggrad. Med dig har jag allt det jag vill ha. Vi är inte främlingar, men vi känner heller inte varandra. Din kropp är mig nu så välbekant. När du håller om mig blundar jag och när jag öppnar ögonen rinner det tårar. Jag - med ryggen vänd mot dig så att du aldrig ska få se allt det du inte vill vara orsaken till.
På söndagen går vi till nöjesparken. Även den anonymiserad, vi kallar den för "the theme park" eller "fun fair". Därför blir Liseberg också mer spännande. We could be anywhere. Det är ingen kö och det är ganska tomt där inne. Vi spelar på chokladhjul men vinner ingenting. Tar rulltrappan upp till Helix och jag säger att nej nej nej, jag vågar verkligen inte, jag vill inte åka någonting som lämnar marken. Du ber mig hålla din jacka, och jag står och blickar upp mot berg och dalbanan. Det tar tid, men likt akutbesök på sjukhus eller övernattningar på flygplatser, upphör tiden att störa eller stressa. Jag kan stå där med din jacka för evigt, lutad mot en stenvägg, blicken upp mot skyn, parken tom på folk, snålblåst. När du kommer tillbaka ler du och säger: "That was terrifying!" Jag vill att du ska lägga en arm runt mig, som i London, men det gör du inte.
Vi äter fish and chips. När du betalar tittar tjejen i kassan på dig och ler och rodnar och förklarar på engelska att om du fyller i en enkät online om restaurangbesöket så får du en gratis entrébiljett. Vi sitter ute till det börjar blåsa och du konstaterat att man "can't even smoke here" och vi går in och sedan åker vi Kållerado. Vi skriker när vi blir blöta, det är värre för dig än för mig. Hela besöket känns som en amerikansk indiefilm till slut. Du vinner ett gosedjur till mig. Jag blir genuint glad, lägger den i väskan. Sedan åker vi radiobilar. Du kör, jag vill det. Jag vill inte ha min egen bil, men får välja vår. Du frågar mig vem vi ska sikta in oss på. Jag säger: "Number 27, he is English." Du frågar mig hur jag vet det. "I can tell", svarar jag. Förtjust kör du runt snabbt och jag skriker och till sist kommer vi ifatt 27:an, och kör rakt in i honom så att allting studsar. Efteråt går han bakom oss med sina två barn. Alla pratar engelska.
Vi promenerar ut från nöjesparken för att se på fotboll på en pub. Staden ligger öde och söndagskuslig. De få människor som är ute verkar ha gått vilse eller alldeles tappat riktning och mål. Det känns som att en bomb snart ska detonera, och alla har tagit del av informationen förutom vi. Jag säger det till dig. Du skrattar och håller med. Jag tar dig till Flying Barrell, men de visar bara IFK-matchen. Vi går längst med Avenyn. Det verkar som att Rose & Crown har bommat igen. Vi går in på Skål, men de visar inte fotboll alls. Så jag tar dig till Cheers och där hänger Arsenal-flaggorna högt. När IFK-matchen är slut fylls stället med supportrar från Ullevi och vi sitter på barstolar och tittar på Arsenal-Man Utd. Fotboll är trygghet, fotboll är också tid som bara passerar, ingen stress. Då håller du om mig lite grann, en hand i min bakficka. Efteråt går vi till 7;ans och du säger att det är din favoritpub i Göteborg. När du var här i mars gick du dit ensam och en frånskild svensk satte sig med dig, berättade att det var den äldsta puben i stan.
Genomgående under helgen är du pre-occupied. Du budar på ett hus i London, din bror ringer hela tiden. Du måste kontakta solicitors. Du sitter vid mitt köksbord med papper och penna och en öl som jag gett dig. När vi haft sex för sista ("Possibly. I don't think so. I would like to see you again. I really would like to stay in touch") gången går jag och tvättar av magen och bröstet, och du tar igen dig. Klär på dig, ringer lite samtal. Jag säger "I want to sleep with you again." Du säger: "Now?" jag säger: "No I mean in this lifetime." Du svarar: "Me too."
Jag frågar om jag får fråga dig något, och du svarar "Yes" med en röst som låter lite vemodig. Jag undrar varför du came on to me so heavily i början och du säger att du kände som du gjorde då. Jag berättar om L, att han var någon elektriker ("A sparky!") från Essex som inte kunde sitta still på stolen, som hade på sig en skjorta från All Saints och köpte mig glas efter glas med rosevin på Posthotellet. Att jag träffade honom i onsdags och tog hem honom och att vi gjorde en playlist med Aretha Franklin och Dusty Springfield och att han kysste mig oändligt långsamt, som i slowmotion, utan tunga med öppen mun, så att jag inte kunde göra annat än att sitta blixtstilla, blunda som om jag sov djupt, och vänta på ett slut. Du verkar förvånad, lite förtjust, du frågar ut mig om honom. Jag berättar att han inte har sex med tjejer på första dejten, för att han respekterar dem. "As if, women who sleep on the first date....", säger jag, "... don't respect themselves", avslutar du. Jag frågar om du blir svartsjuk, du svarar: "Yeah a bit", utan att låta det minsta svartsjuk. Jag säger att det var ju en dålig upplevelse, alltihop. "What would you feel if I said it was the best sex of my life?" Du svarar: "I would feel inadequate" och sedan säger du: "Let's stay in touch. And we can decide when we're gonna see each other again." When. When!
Du blir nyfiken på snus, köper en dosa på 7-11. Lägger in en prilla under läppen, sitter tyst ett tag.
Du håller bara hårt om mig när ditt stånd slår mot min svank. Din vänstra hand sluter om mitt högra bröst. Tidigt om morgnarna ligger du så, ibland också mitt i natten så att jag väcks. Du väntar, med tålmodig otålighet, på att jag ska vakna och vända mig om. Jag gör det till slut, hade alltid kunnat göra det tidigare. Men jag vill dra ut på det. Jag vill känna din andedräkt mot min nacke och ditt stånd som rör sig uppfodrande mot min ryggrad. Med dig har jag allt det jag vill ha. Vi är inte främlingar, men vi känner heller inte varandra. Din kropp är mig nu så välbekant. När du håller om mig blundar jag och när jag öppnar ögonen rinner det tårar. Jag - med ryggen vänd mot dig så att du aldrig ska få se allt det du inte vill vara orsaken till.
På söndagen går vi till nöjesparken. Även den anonymiserad, vi kallar den för "the theme park" eller "fun fair". Därför blir Liseberg också mer spännande. We could be anywhere. Det är ingen kö och det är ganska tomt där inne. Vi spelar på chokladhjul men vinner ingenting. Tar rulltrappan upp till Helix och jag säger att nej nej nej, jag vågar verkligen inte, jag vill inte åka någonting som lämnar marken. Du ber mig hålla din jacka, och jag står och blickar upp mot berg och dalbanan. Det tar tid, men likt akutbesök på sjukhus eller övernattningar på flygplatser, upphör tiden att störa eller stressa. Jag kan stå där med din jacka för evigt, lutad mot en stenvägg, blicken upp mot skyn, parken tom på folk, snålblåst. När du kommer tillbaka ler du och säger: "That was terrifying!" Jag vill att du ska lägga en arm runt mig, som i London, men det gör du inte.
Vi äter fish and chips. När du betalar tittar tjejen i kassan på dig och ler och rodnar och förklarar på engelska att om du fyller i en enkät online om restaurangbesöket så får du en gratis entrébiljett. Vi sitter ute till det börjar blåsa och du konstaterat att man "can't even smoke here" och vi går in och sedan åker vi Kållerado. Vi skriker när vi blir blöta, det är värre för dig än för mig. Hela besöket känns som en amerikansk indiefilm till slut. Du vinner ett gosedjur till mig. Jag blir genuint glad, lägger den i väskan. Sedan åker vi radiobilar. Du kör, jag vill det. Jag vill inte ha min egen bil, men får välja vår. Du frågar mig vem vi ska sikta in oss på. Jag säger: "Number 27, he is English." Du frågar mig hur jag vet det. "I can tell", svarar jag. Förtjust kör du runt snabbt och jag skriker och till sist kommer vi ifatt 27:an, och kör rakt in i honom så att allting studsar. Efteråt går han bakom oss med sina två barn. Alla pratar engelska.
Vi promenerar ut från nöjesparken för att se på fotboll på en pub. Staden ligger öde och söndagskuslig. De få människor som är ute verkar ha gått vilse eller alldeles tappat riktning och mål. Det känns som att en bomb snart ska detonera, och alla har tagit del av informationen förutom vi. Jag säger det till dig. Du skrattar och håller med. Jag tar dig till Flying Barrell, men de visar bara IFK-matchen. Vi går längst med Avenyn. Det verkar som att Rose & Crown har bommat igen. Vi går in på Skål, men de visar inte fotboll alls. Så jag tar dig till Cheers och där hänger Arsenal-flaggorna högt. När IFK-matchen är slut fylls stället med supportrar från Ullevi och vi sitter på barstolar och tittar på Arsenal-Man Utd. Fotboll är trygghet, fotboll är också tid som bara passerar, ingen stress. Då håller du om mig lite grann, en hand i min bakficka. Efteråt går vi till 7;ans och du säger att det är din favoritpub i Göteborg. När du var här i mars gick du dit ensam och en frånskild svensk satte sig med dig, berättade att det var den äldsta puben i stan.
Genomgående under helgen är du pre-occupied. Du budar på ett hus i London, din bror ringer hela tiden. Du måste kontakta solicitors. Du sitter vid mitt köksbord med papper och penna och en öl som jag gett dig. När vi haft sex för sista ("Possibly. I don't think so. I would like to see you again. I really would like to stay in touch") gången går jag och tvättar av magen och bröstet, och du tar igen dig. Klär på dig, ringer lite samtal. Jag säger "I want to sleep with you again." Du säger: "Now?" jag säger: "No I mean in this lifetime." Du svarar: "Me too."
Jag frågar om jag får fråga dig något, och du svarar "Yes" med en röst som låter lite vemodig. Jag undrar varför du came on to me so heavily i början och du säger att du kände som du gjorde då. Jag berättar om L, att han var någon elektriker ("A sparky!") från Essex som inte kunde sitta still på stolen, som hade på sig en skjorta från All Saints och köpte mig glas efter glas med rosevin på Posthotellet. Att jag träffade honom i onsdags och tog hem honom och att vi gjorde en playlist med Aretha Franklin och Dusty Springfield och att han kysste mig oändligt långsamt, som i slowmotion, utan tunga med öppen mun, så att jag inte kunde göra annat än att sitta blixtstilla, blunda som om jag sov djupt, och vänta på ett slut. Du verkar förvånad, lite förtjust, du frågar ut mig om honom. Jag berättar att han inte har sex med tjejer på första dejten, för att han respekterar dem. "As if, women who sleep on the first date....", säger jag, "... don't respect themselves", avslutar du. Jag frågar om du blir svartsjuk, du svarar: "Yeah a bit", utan att låta det minsta svartsjuk. Jag säger att det var ju en dålig upplevelse, alltihop. "What would you feel if I said it was the best sex of my life?" Du svarar: "I would feel inadequate" och sedan säger du: "Let's stay in touch. And we can decide when we're gonna see each other again." When. When!
Du tycker om att gå runt inne i palmhuset. Vi vandrar sakta. Vid ingången finns det en fontän med en staty. Det ligger några ensamma kronor där i. "Ah, you can throw a coin and wish for something!" säger jag. Jag hittar en enkrona, jag frågar dig om man önskar innan eller efter kastet. Innan, svarar du. Jag önskar att det ska bli vi. Du står bredvid mig när jag tänker den tanken. Sedan kastar jag. Du frågar mig inte vad jag önskade. Du kanske visste.
När vi har en timme kvar säger du: "Let's watch some more Peep Show!" jag säger "No" med ynklig röst. Du säger: "Come on, let's watch one more!" och jag ligger på din axel och Super Hans is "knitting like an electric nan" medan jag skrattar ihåligt.
På Korsvägen står folk utplacerade likt spelbrickor. Flygbussen kommer. Du säger: "I can take the next one" och vi tar en cigarett och sedan köper jag tuggummi och när jag ska pressa ut en ur paketet åt dig, flyger den istället ner på marken. Du skrattar, säger "Sorry". Vi går och ställer oss vid hållplatsen. "I have had a great time. You've been an amazing host." Jag säger: "Have I? How?" du säger: "Because you are hot" och jag säger: "There's the bus..." Du tittar på mig och kysser mig snabbt tre gånger, du säger: "Goodbye chick" och jag säger: "Goodbye duck" och går fort därifrån, utan att vända mig om. Jag får ett sms av dig precis efteråt. För snart efteråt.
Lägenheten är som vi lämnade den. Efter midnatt är jag plötsligt utmattad. Sängen känns mindre ensam nu när du har varit i den, fortfarande finns på den. När den här lägenhetens väggar finns i ditt medvetande. På min kudde finns din doft. Jag noterade att du började få några gråa hår, du sa: "Thanks! Yeah I am becoming Van Persie."
På flygplatsen läser du. Jag såg boken i ditt handbagage. Den hette typ "The Second World War".
När vi har en timme kvar säger du: "Let's watch some more Peep Show!" jag säger "No" med ynklig röst. Du säger: "Come on, let's watch one more!" och jag ligger på din axel och Super Hans is "knitting like an electric nan" medan jag skrattar ihåligt.
På Korsvägen står folk utplacerade likt spelbrickor. Flygbussen kommer. Du säger: "I can take the next one" och vi tar en cigarett och sedan köper jag tuggummi och när jag ska pressa ut en ur paketet åt dig, flyger den istället ner på marken. Du skrattar, säger "Sorry". Vi går och ställer oss vid hållplatsen. "I have had a great time. You've been an amazing host." Jag säger: "Have I? How?" du säger: "Because you are hot" och jag säger: "There's the bus..." Du tittar på mig och kysser mig snabbt tre gånger, du säger: "Goodbye chick" och jag säger: "Goodbye duck" och går fort därifrån, utan att vända mig om. Jag får ett sms av dig precis efteråt. För snart efteråt.
Lägenheten är som vi lämnade den. Efter midnatt är jag plötsligt utmattad. Sängen känns mindre ensam nu när du har varit i den, fortfarande finns på den. När den här lägenhetens väggar finns i ditt medvetande. På min kudde finns din doft. Jag noterade att du började få några gråa hår, du sa: "Thanks! Yeah I am becoming Van Persie."
På flygplatsen läser du. Jag såg boken i ditt handbagage. Den hette typ "The Second World War".
Jag sitter tömd på önskningar, mål, måsten, och du sitter uppfylld av just det.
Ditt liv som hela tiden var närvarande mitt i vårt.
No comments:
Post a Comment