idag ett så oerhört vemodigt väder, en så påtagligt tungsint värme. den bara drev in, vecka 3 nu. du skulle åkt hem ikväll, J. nu känns du som ett annat liv. jag sitter i villaträdgård, känner mig tom. "det är lä här", "skogen där uppåt är ju verkligt stor", "man kanske skulle göra något åt de där ståldetaljerna på trästaketet?", den självgående gräsklipparen brummar och alla njuter - jag tycker att det känns sorgligt. att skapa sig bekvämligheter och sedan sitta och samtala om vad som ska förändras, förnyas, förbättras. att aldrig bli klar med livet, men istället för att sträva efter utveckling, titta inåt- applicera det på meningslösa detaljer. minns föräldrarnas kompis, de med fontän i trädgården, utehus, bastu, blomrabatter, gungor, berså, hammock, allt vad det heter. solen som liksom med stolthet strålade på all denna givna skönhet, något vin på flaska, lågmälda toner, lycka. jag som tänker: "är detta rikedom?" och vill gråta. riktigt snyfta och hulka.

jag längtar efter barcelona eftersom barcelona nu är sunkigt, dränerat, tömt på hopp. är att gå sig ohälsosamt törstig utan mål, är att brinna upp i solen på kinesisk pub med ö1 för 1 euro, anteckningsbok.

jag längtar efter att åka dit för att kunna längta därifrån.