På måndagen dyker P upp. Han säger något, för sammanhanget, vansinnigt intelligent om hur att finna någon sexig och ha sexuell kemi med densamma, inte alls är synonymer till varandra. ("I know that you're sexy, without knowing anything of our sexual chemistry.") Han är skådespelare och bor mellan Islington och Hackney. När jag säger att Closer är min favoritfilm, säger han bara: "I can see the pink wig suiting you." Som genom en totalt ödesmättad orelaterad slump, föreslår han Köpenhamn, när jag ligger på om mitt äventyr - säger att det kanske är meningen att mitt äventyr ska ske ihop med honom? Han vet inte, att jag varit på väg till Köpenhamn i veckor nu. Att det enda som hindrat mig är att varenda främling jag varit på väg dit med, dragit sig ur. "I have to admit, I'm quite intrigued and excited by your boldness. You seem so confident, it's attractive." Är han ännu en posh boy - men på andra sidan J - en teaterapa, istället för David Camerons pappersvändare! Vi pratar i ett par timmar, sedan börjar vi planera. Han undrar om jag är tee total. Jag är så lite tee total att jag inte ens vet vad tee total är. "I don't rub well with people who don't drink. Non drinking is a deal breaker for me. I get bored of people who don't drink." Jag märker att han undrar över mig, inte kan komma underfund med mig. "You strike me as the floaty type. It's appealing." Han förstår nog inte what the rush is - och det gör kanske inte jag heller. Ska jag dö när jag är 31? Floaty flaker, floaty flaker.
Bilder från olika föreställningar, jag tittar fascinerat på dem. Det ser ut som han steppar. Ibland vrålar. Han ler milt. Eller ser rasande ut. En ung Edward Norton.
Han skriver: "When I fall, I fall hard and quickly. It takes a lot for me to do that. I don't enter relationships casually. I think most men and women do. If you were brilliant and fun, if we got on well and had sexual chemistry - then I would still most likely only want you as my friend, perhaps an uncommitted lover. Only if you took my breath away and were what I didn't even know I was looking for, would I want more. And it would be obvious to both of us."
Det är vackert - det är ju att anse sig vara värd det allra allra bästa. Den ultimata matchen. Jag säger att jag fall in love quite easily, men också kan fall out of love quite easily. Anything goes, det är inte så jävla noga, jag är inte så kräsen, jag ser inte detaljer, äh, låt oss leva! Men jag gillar hans lite mer... smakfulla, nobla inställning till livet, ett bjärt kontrast till min egen.
På onsdagen pratar vi i telefon. Hans röst är en alldeles perfekt radioröst, en teaterröst. Välartikulerad, lugn, well spoken, högröstad med olika tonfall, samtidigt behärskad och lågmäld. Anpassningsbar, som kunde man forma den likt häftmassa. Hans pappa kommer från Liverpool och hans mamma från USA. Han älskar hundar. Han bor ensam, Han måste skådespela, det är ett kall. Han är uppvuxen i Suffolk. Han är inte det minsta intresserad av fotboll, jag säger: "Maybe you already have an outlet?" Ibland får jag honom att skratta. Han har en forskande blick, jag är under lupp på ett sätt som jag är ovan vid. Jag brukar välja män som ser den yta jag är bekväm med att visa, så att jag får behålla mitt inre för mig själv. Jag brukar välja män som tror att de förstår mig, och som genom att inte undersöka saken närmare, ger mig den kombination av trygghet och frihet som jag eftersöker. Jag upplever att de som granskat mig inte blivit helt tillfredsställda, att de trodde det skulle finnas en djupare botten än det gör. Men kanske vill jag inte ens granskas, det kan irritera mig - jag kanske är som lyckligast på fotbollspuben med en disträ pappersvändares hand på min höft? En som kanske till och med hade beskrivit P som "a bit camp".
Han undrar:
"Two nights or three?"
"I don't know. What do you think?"
"My head says two. And my gut says three."
Han säger, "I am waiting for that click in my head, before I can book. I am sensitive, I am a pisces." Ibland säger han mitt namn (jag har problem både med folk som aldrig säger mitt namn och folk som alltid säger mitt namn - J sa aldrig mitt namn - ibland funderade jag på om han ens visste vad jag hette.) och han säger det lite artigt, som att man ska titta den man pratar med i ögonen, öva på ett fast handslag och alltid säga adjö innan man går.
Nervöst babblar jag på om scientologikyrkan och, "It's been so windy here today, I felt like slapping someone! Would that work in court? I wanted to no extent hurt anyone. But how can you slap the actual wind?"
Klockan 06.57 morgonen efter skickar han en bild på en bokningsbekräftelse från ett flygbolag.
Åtminstone en väg leder faktiskt till Köpenhamn.
Köpenhamn med en främling.
No comments:
Post a Comment