Precis när P bokat, börjar jag tänka på J. Jag ligger naken i sängen och tänker på hans ansiktsuttryck precis innan han kommer. Tänker att jag är gravid med honom. Sedan står jag i duschen och tänker på fotboll och London och trygghet. När jag minuten senare tittar på telefonen är det magiskt - ett jävla mirakel!

Fuse: Hi
Fuse: How are you duck?

Han hör av sig. Nu! Alla dagar då jag längtat förgäves efter att få se det på displayen. Vi börjar prata om.... vädret. Jag älskar det där stela, påklistrade. Jag frågar hur det är i Israel. Han älskar Tel Aviv, såklart, och snart ska de till stranden. Jerusalem var coolt, många religiösa. Jag frågar hur det går med husköpet i Twickenham. Han svarar att det verkar gå bra, fingers crossed, och att han ska meddela mig så snart han vet så att jag kan komma och hälsa på. Om det är det jag vill. 

Ha! Han vill det nu! Nu när jag inte är på honom, nu när han inte behöver gå omvägar eller slingra sig - nu vill han mer än gärna att jag ska komma dit. Så att han kan få ligga med mig. Och hålla om mig. På det där underbara kravlösa sättet, nu när jag har släppt alla förhoppningar. Nu när jag mår "OK" och ska "to my mum's this weekend" för att jag är "bored of going out".

"Summer seems to be delayed."
"In England as well."
"I read something about a heat wave coming there though."
"That sounds good."

Jag är bara glad att han menade det han sa. Att han ville stay in touch, att han ville behålla mig. Jag tänkte luddigt på det imorse, att det kanske är en grej med att bli äldre. Alla ska behållas nu, alla relationer jag haft och velat ha må ändra form, men de ska stanna med mig. Jag ska inte göra mig av med någon jag håller kär.