gbg i färg

I parken där jag suttit tusen gånger. Du kastar en filt i det blöta gräset och vår picknick består av folköl och cigaretter. Vi pratar omedelbart, otvunget, snabbt, avlösande. Skrattar mycket. Jag har förlåtit något, staden har plötsligt fått färg. Det jag avfärdat kommer till liv, det jag förringat börjar att växa. Det blir mörkt, någon skjuter en fotboll mot oss och lämnade den där. Himlen dånar, en ambulanshelikopter göra sig redo för landning på Sahlgrenska. Jag springer upp i skogen för att kissa, halkar i mina svarta sandaler, sjunker en aning i jorden, snubblar på en kvist - bakom trädet ser jag skenet från mobiltelefonen lysa upp din keps.  

Du säger: 

"Jag längtar alltid bort lite, vem jag än är med, men med dig gör jag inte det. Jag är inte ens rastlös med dig, och jag är alltid rastlös." 

Jag fryser och du har en tröja till mig. Det är en svart carhartt tröja, inhandlad 15 år tidigare för sponspengar. Jag viker upp ärmarna, vi sitter kvar, lyssnar på "Gryning" med Petter och skrattar generat åt oss själva. Jag vill att du ska prata om datorer och servrar. Jag nämner minidisc, mp3, blu ray och kazaa, napster och soulseek. Du visar ett mejl någon skickat till dig, en kille som ber dig ta bort en viss tråd från din sajt, "Jag blir mobbad på jobbet för den där tråden!" lite senare ett till mejl, "Nu är jag trött på att bli mobbad - ta bort tråden!", ett tredje: "Nu räcker det, jag orkar inte med mina kollegors mobbning!" Du svarar att du ska göra vad du kan, men att det inte är så enkelt, Avslutar med / och ditt namn. 

Vi går ner för linnégatan och du tar min hand, som vore det helt naturligt, och du kollar på mig som för att se min reaktion, om det är okej. Jag ser blek och dödstrött ut, carhartt tröjan hänger på mig, du är så mycket längre. "Går du verkligen så här fort?" undrar du förvånat och lyckligt. Vi har båda ryggsäck. Två terrorister som går in på en pub. Jag åker aldrig hem. Jag säger att jag ska åka hem men det är som att det inte går, det blir aldrig av. 

Jag är halvvaken när du hoppar in i duschen på morgonen. Din telefon plingar: "Möte 10.30." Du borstar tänderna. På nattduksbordet ligger det snusdosor (general portion) och i bokhyllan står Jan Guillous Hamilton-serie. Du pussar mig innan du går, säger: "Jag har inte känt så här på flera år" och jag ligger kvar i sängen med en puls som hamrar i öronen.